Det är viktigt att fortsätta med att fråga. Det tycker Göran Andersson i Ås utanför Östersund, som gett sig i kast med den gamla konsten att bygga timmerhus.

Svenska byggnadsvårdsföreningen fick en ny ordförande vid årsmötet i Östersund den 27 maj. Det är Maria Jansén, som tar över rodret efter avgående Ingela Broström. Maria berättar här om sig själv, om sitt förhållande till byggnadsvård och om sina planer för föreningen.

»Inget är på förhand givet« tycks vara denne byggares inställning till yrket då man hör honom berätta. Ser man hans eget stråtäckta korsvirkeshus gissar man kanske i stället på »det var bättre förr«.

Om man vill att det ska synas vad man gjort kan man göra som Ingemar Sjölund i Öjebyn, Norrbotten. Han har tagit sig an de norrbottniska ängsladorna som sätter sin prägel på landsbygden. Med sina snedställda väggar är de lika karaktäristiska för sin miljö som de skånska korsvirkeshusen för sin. Med två medhjälpare har han bara under förra året bokstavligt lyft upp 55 sådana lador ur förgängelsen. I fem år har de varit igång. När jag träffar Ingemar i ladriket i slutet av april har säsongen just börjat. Grundstenar och rundtimmer är för länge sedan utkörda på vinterväglag till byggplatserna. Nu har tjälen gått ur jorden och det är nätt och jämt att marken bär våra fötter, det har kommit ny snö som ännu ligger i strängar och flak i den skarpa vårsolen. Tranor, gäss och storspovar gör oss sällskap på besöket i byarna Gäddvik och Avan nära Luleå.

Vad gör en murare? Mest putsjobb säger Ola Priebe, 35. Men just denna dag håller han på att uppföra en villa i Åhus tillsammans med sin kompanjon. Vi kan syna stommen som består av lecablock på en gjuten grundplatta med golvvärmeslingor. Huset är byggt invid en äldre tegelbyggnad och ansluts till denna genom en ny öppning i den gamla väggen. Men den ser inte ny ut eftersom Ola har slagit ett stickbågigt valv över dörrhålet som ser precis likadant ut som övriga välvda avslutningar över fönster och dörrar i det gamla huset.

»Ett hus är sällan så dåligt som det ser ut«, skrev Ove Hidemark i boken Så renoveras torp och gårdar redan 1973. Det fick säkert många drömmare att bli husägare – och så småningom byggnadsvårdare. För en annan sanning han slog fast var att man inte »i ovist nit« genast skall kasta sig över alla skavanker och reparera eller byta ut slitna delar.

”Det huset och ladugården har jag byggt, pekar Sven-Erik Eriksson ut när han och hans fru Bodil kör mig runt i trakterna kring Bredaryd nära Värnamo i västra Småland där de bor. Och han får säga om samma sak gång på gång:
– Det huset och ladugården har jag också byggt, och det huset, och det – och ladugården…