Mitt i vimlet på Antikmässan står Katarina Persson med en stipendiecheck i handen. Hon har just tagit emot Svenska förenigens för byggnadsvård utmärkelse på scenen vid byggnadsvårdens hörna i den enorma B-hallen på Stockholmsmässan.

Helt annorlunda var miljön då jag två dagar tidigare besökte henne i hennes egen miljö i Österby bruk i Norduppland dit hon nyligen flyttat sin verkstad. Bostad hade hon fått i den gamla disponentvåningen och verkstad i en nästan monumental stallänga. Medan hon visade mig runt övergick regnet till snö som ökade avstånden mellan de ljusgula rokokohusen och tog bort bilarnas ljud.

Här ska Katarina dela verkstad med två kolleger, Christina Larsson och Nina Bash. Lokalen är stor, belyst genom två fönster och med ingång genom en port, snarare än en dörr. Mitt i rummet står en stor elektrisk ugn som tillhört makarna Triller, som under många år var verksamma som keramiker i Tobo, en annan norduppländsk bruksort. Kring denna ugn och Katarinas egna ugnar ska längs väggarna arbetsplatserna radas upp för lerbearbetning, formning, torkning, dekorering, glasering. Det ska bli praktiskt och pedagogiskt ordnat för här ska visningar äga rum och kurser hållas.

Men