Gunnar Asplunds lagerhus och sonen Hans Asplunds medborgarhus i Eslöv kan illustrera svensk 1900-talshistoria. Det ena står nu tomt, det andra sjuder av liv. Sättet på vilket de båda husen hanteras idag berättar också om olika sätt att se på vår byggda historia. Text och bild av Per Qvarnström.

Med nära 40 års mellanrum invigdes i Eslöv först spannmålslagerhuset 1918 och senare medborgarhuset 1957. De bägge projektens olika syfte avspeglar stora förändringar i det svenska samhället under samma tidsperiod.

Sverige hade sluppit inblandning i första världskriget. Likväl påverkade kriget ute i Europa förhållandena i Sverige. Inte minst den svenska livsmedelsförsörjningen genomled en kris. Det förekom hungerdemonstrationer och i riksdagen diskuterades ”hungerfrågan” under 1916. Staten såg sig slutligen tvingad att ingripa med livsmedelspolitiska åtgärder. Genom att skapa bättre möjligheter att lagra spannmål från en säsong till en annan kunde risken för kommande livsmedelskriser reduceras.

Nio stora spannmålslagerhus skulle därför omgående byggas runt om i landet, varav ett alltså hamnade i Eslöv. Men oro på arbetsmarknaden och galopperande priser på byggmaterial bidrog till att arbetet försvårades. Först inför bärgningen av 1918 års skörd var lagerhusen färdiga att ta emot
spannmål för torkning.

När andra världskriget hotade även Sverige stod lagerhusen redo. De hade visat sig fungera och betraktades fortfarande som strategiskt värda att särskilt bevaka. Sverige slapp lyckligtvis även andra världskrigets omedelbara fasor. Men liksom under första världskriget påverkades landet, inte minst materiellt.

Medan andra länder i Europa försökte lappa ihop de värsta skadorna efter kriget, kunde vi här hemma fortsätta att planera för ökat välstånd. I Eslöv utlyste stadsfullmäktige 1947 en arkitekttävling om ett nytt medborgarhus. Tävlingen ledde till uppdrag för en ganska okänd arkitekt bosatt i New York. Genomförandet av projektet drog dock ut på tiden och först 1957 kunde medborgarhuset invigas.

Två praktbyggen

Nu fanns i Eslöv i byggnadsform både symbolen för livsmedelsbrist, lagerhuset, och symbolen för kulturellt och materiellt välstånd, medborgarhuset. Två praktbyggen specialanpassade för sina respektive ändamål som i våra dagar får berättigad uppmärksamhet. Det ena står tomt, det andra sjuder av liv. Sättet på vilket de bägge projekten nu hanteras redovisar även olika sätt att betrakta vår byggda historia. Å ena sidan enskilda medborgares kamp mot rivning, å andra sidan vördnadsfylld och påkostad restaurering i kommunal regi.

Gunnar Asplund klär en apparat

Året är 1918 och arkitekten Erik Gunnar Asplund är 33 år gammal. I den fria ande som är Gunnar Asplunds framklingar en sällsynt konstnärlig talang i det han redan hunnit skapa. En talang vars intensiva glöd emellertid kräver personlig närvaro i allt. Att lösa frikopplade estetiska problem ligger inte heller i linje med Gunnar Asplunds sätt att arbeta. Därför är det med en aning reservation som han själv i Teknisk tidskrift – Arkitektur 1918 kommenterar projektet.

Likväl utstrålar det utanpåverk som blir Gunnar Asplunds bidrag till lagerhusprojektet en lustfylld kraft som bara den mycket skicklige kulissmakaren kan åstadkomma. Detta är uppenbart för alla som närmar sig lagerhuset i Eslöv. Placeringen i landskapet beror av närhet till järnväg och spannmålsproduktion men tillräckligt långt avstånd till närmaste kust och eventuell eldgivning ifrån fientligt fartyg. I detta avseende gavs Gunnar Asplund inga möjligheter att påverka projektet.

Innanför lagerhusets skal reser sig en mäktig konstruktion i sju våningar av grovt timmer. Timret är förarbetat och noga märkt på annat håll för slutmontering på plats med bultar, friktionsbrickor och inslag av tegel i det vertikala bärverket. Ett koncept utarbetat av Edvard Hubendick och Carl Forsell, bägge professorer vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Hela byggnaden är en apparat för torkning av spannmål och den modernaste maskinteknik som fanns utnyttjades. Horisontella och vertikala transportband fördelar spannmålen som sedan silas från bjälklag till bjälklag via hål i golven.

Ledande i Europa

När Gunnar Asplund avlider 1940 endast 55 år gammal, har man i Sverige sedan länge betraktat hans inverkan på arkitekturutvecklingen som betydande. I en lysande sammanfattning av Gunnar Asplunds livsverk skriver Hakon Ahlberg redan 1943 bland annat:
”… Han var, under större delen av sin verksamhet, den källa ur vilken hans jämnåriga och de som följde efter öste friskt vatten och släckte sin törst. Under två decennier gick han i spetsen för arkitekturens utveckling i Sverige, ja man kanske törs säga i Norden. Men han gick före och blev till sist ensam. Då hade han nått till en förädlad och förfinad byggnadskonst, som Sverige inte sett motstycke till sedan den stora gustavianska tiden …”
Snart 65 år senare kan vi konstatera att Gunnar Asplund tveklöst låg i spetsen för arkitekturens utveckling i Norden, ja man kanske törs säga i Europa…

Hans Asplund formar ett konstverk

Sonen Hans Asplund är 19 år när fadern dör. Bara sju år senare står han själv med ett väldigt fint arkitekturuppdrag i handen. Från New York och arbetet som en av många arkitekter med Förenta Nationernas byggnadskomplex där, hade han skickat sina tävlingsplanscher till Sverige. Ett elegant förslag till nytt medborgarhus i Eslöv som bland över 150 andra slutligen faller juryn i smaken. Upplägget är enkelt. En ”strut” med salar i olika storlekar, ett höghus för kontor i fyra plan och en sammanhållande låg volym med entrétorg, kök och en oval atriumgård. Allt inrymt i en kvartersstor rektangel. Förslaget kallades ”Diagonal balans” och har slående likheter med upplägget för fn`s anläggning i New York, bara väldigt mycket mindre.

Liksom fallet hade varit med lagerhusen, påverkades Sverige även nu efter andra världskriget av situationen i Europa. Det var svårt att få tag på byggnadsmaterial. Hela processen med genomförandet av medborgarhuset segar ut vilket ger arkitekten mer tid att studera materialval, sammanfogningar, utsmyckning och egentligen allt in i minsta detalj. Arkitekten Hans Asplund uppbär här en gestaltande tradition som ser arkitektarbetet som en i grunden estetisk process. Byggnaden blir till slut ett genomarbetat konstverk med syftet att praktisk funktion och detaljutformning skall förstärka upplevelsen av en sammangjuten helhet. En målsättning som i praktiken innebär att det praktiska ibland får ge vika för det formella eller bara mycket vackra.

Hans Asplund kan inte betraktas som en ledande arkitekt i sin generation. Därtill var han alltför egensinnig och lågproduktiv. I några experters ögon representerade också Medborgarhuset i Eslöv under 60-talet en redan under 40-talet avslutad epok i svensk arkitektur. Men tack vare det har vi idag möjlighet att uppleva en generös byggnad med varm och human utstrålning uppstånden under inledningen av en epok som inte lämnat många likvärdiga spår efter sig. Och med den insatsen har Hans Asplund definitivt skrivit in sig i svensk arkitekturhistoria.

Iståndsättning och medborgerlig kamp

Medborgarhuset i Eslöv har nyligen med varsam hand iståndsatts invändigt under ledning av Eslövs kommun i samarbete med Barup & Edström arkitektkontor AB. Med förbättrad ventilation, mycket ny teknik och en upprustning av slitna ytskikt går det uppskattade medborgarhuset en ljus framtid till mötes. Framöver kommer medborgarhuset att restaureras även utvändigt.

Åren efter första och andra världskrigen skapade i Eslöv två specialanpassade byggnader. Det offentliga initiativet bakom projekten har de gemensamt. Likaså att de förknippas med arkitekter som bägge hette
Asplund i efternamn. Men det långsiktigt mest intressanta är att de tillsammans, i byggd form, kan demonstrera landets utveckling från hungertider till kulturtider. Utifrån den aspekten har Eslöv en utmärkt möjlighet att i framtiden kunna skryta med två kulturhistoriskt synnerligen märkliga klenoder ett stenkast ifrån varandra. De medborgare som kämpar för att lagerhuset skall bevaras ser tydligt denna långsiktiga betydelse. Andra ser bara kostnader. På den punkten har inget förändrats sedan hungerdebatten i riksdagen 1916.

Arkitekt med egen verksamhet i Lund, Qvarnström arkitekter AB.