Gellgiutare kommer av tyskans Gelbgiesser, som egentligen betyder »gjutare av gul metall«. Det är en benämning från 1700-talet. Gelbgjutarnas hantverk var en utveckling av bältarnas och gördelmakarnas sysslor. De hade sedan medeltiden ägnat sig åt tillverkning av remmar, bälten och seldon, som med tiden alltmer pryddes med beslag« spännen och söljor av mässing. Det var ett skrå med mycket gott anseende och flera mästare blev borgmästare. Det finns idag bara ett fåtal gelbgjutare i Sverige som arbetar enligt den gamla hantverkstraditionen.

– När huset är nästan färdigrustat får en och annan husägare problem. Stommen är kanske lagad med gammalt timmer, dörrarna är nygjorda efter ett original som fanns på vinden, målningen är utförd med äkta linoljefärg och gammalt glas från byggnadsvårdscentret har fogats in med linoljekitt i de gamla fönsterbågania. Då undrar någon när den lokala byggmarknaden stänger, det saknas trycken på ett par dörrar…

Den som berättar så är Kaj Granlund, gelbgjutare