På vår väg genom staden passerar vi hus efter hus. Ofta tänker vi inte på byggnaderna, vi tittar inte. Ändå påverkar de oss hela tiden med sin uppsyn. Omedvetet väljer vi vår väg. Tänk efter nästa gång hur du rör dig och du kommer att upptäcka något om hur du ser på arkitektur.
För drygt ett år sedan utkom boken »Så målade man» med Henrik Wannfors och Karin Fridell som författare. Boken behandlar sex århundraden av svensk byggnadsmåleri – från Albertus Pictor till vår egen tid. I artikeln beskrivs huvuddragen för interiört måleri från 1700-talet till 1900-talets början.
Idag åker de unga ofta till Ikea när de sätter sitt första bo. Men hur var det förr? Fram till 1920- och 30-talen beställde de flesta sina möblemang av tillverkande möbelhandlare eller möbelsnickare. Här berättar Elias Barup, skånsk inredningsarkitekt, om hur husen möblerades i en tid som ligger nära, men som vi i detta avseende kanske nästan glömt.
”De större restaureringarna i Tallinns medeltida stadskärna har utförts av polska restaureringsfirmor. Tyvärr har polackernas yrkeskunnande inte utnyttjats av esterna som nu står inför stora uppgifter att själva förvalta sitt byggnadsarv. Men detta innebär också en positiv utmaning.”
Under Ingemar Tunanders sakkunniga handledning får vi här ett utsökt tillfälle att bekanta oss med modets växlingar vad gäller våra äldre tapeter – från de tidiga vävda textiltapeter till funktionalismens ljusa »havregrynsfärgade» papperstapeter.
I det skogsfattiga Skåne har lera och tegel varit byggmaterialet framför andra. Detta har präglat skånsk byggtradition med rötter ned i medeltiden. Men teglet har också använts i en arkitektonisk nydaning, skriver här arkitekten Tomas Tägil från Lund som specialiserat sig i sin forskning på detta byggmaterial.
En rad missgrepp inom byggnadstekniken har lett till osunda hus och systemteknikens utveckling har gjort att vi idag har svårt att behärska den. Utvecklingen inleddes på 1960-talet och har lett till att risknivån ökat i våra hus. Det skriver docent Per Olof Nylund i denna bakgrund.
Den kunskap om trä, trähantering osv som vår traditionella träarkitektur vittnar om har ett vidare intresse: där finns erfarenheter som kan tillämpas även vid nybyggande idag.
Det ligger i trädgårdens natur att förändras, utvecklas och växa. Vi gräver upp, sågar ner, planterar och flyttar i trädgården. Hur kan något så levande och föränderligt vara historiskt? I den gamla trädgården syns tidens flykt i det ålderdomliga formspråket, i beväxtning med mossor och lavar på trappor och murar, men framför allt genom trädens växande och åldrande.
En ny utbildning ger oss trädgårdsmästare med ansvar för både hantverket och gestaltningen.
