För drygt ett år sedan utkom boken »Så målade man» med Henrik Wannfors och Karin Fridell som författare. Boken behandlar sex århundraden av svensk byggnadsmåleri – från Albertus Pictor till vår egen tid. I artikeln beskrivs huvuddragen för interiört måleri från 1700-talet till 1900-talets början.

Med Gustav Vasas trontillträde följde förändringar i samhällets organisation. Kyrkans makt minskade och ekonomin försämrades till förmån för kungamakten. Vasakungarna behövde, för att stabilisera sin makt, fästen i form av slott och kungsgårdar runt om i landet. Det var kungamakten, och inte kyrkan, som blev den stora beställaren av måleri. Slottsdekorationer blev därför på slutet av 1500-talet den viktigaste arbetsuppgiften för landets målare.

Förutom kungafamiljen fanns det några få adliga familjer, någon biskop samt några få borgare som gjorde anspråk på att leva som europeiska stormän. I deras hem kunde man ibland hitta målningar, medan alla andra människor fortfarande levde i praktiskt taget omålade miljöer.

I början på 1600-talet minskade måleriarbetena på de kungliga slotten. Nu blev det istället adeln, och andra förmögna familjer, som byggde sina hus och därmed även blev beställare av måleri. Adelns hus eller palats var många