Den kunskap om trä, trähantering osv som vår traditionella träarkitektur vittnar om har ett vidare intresse: där finns erfarenheter som kan tillämpas även vid nybyggande idag.

Mellan hanteringen av trä förr och nu finns klara skillnader. Till en stor del har dessa att göra med om man utgår från trä som naturprodukt eller som konstprodukt. Förr var man i stort sett hänvisad till det förstnämnda. I dag finns det emellertid stora tekniska möjligheter att bearbeta och omvandla naturmaterialet. Trä kan t ex malas sönder till en massa av vilken görs skivor; trä kan också impregneras. En utveckling har skett i riktning mot vad man kan kalla syntetiskt trä.

Skillnaderna berör hanteringen av trä i alla skeden: hur man ställer grundläggande material- och kvalitetskrav, hur skogs- och råvaruhanteringen är upplagd och hur konstruktionstekniken är utformad. I denna artikel belyses några av skillnaderna i trähanteringen förr och nu. Artikeln utgår från allmänna krav på trä för restaureringsändamål i skriften ”TRÄ, byggnadsmaterial förr och nu” som utarbetats gemensamt av riksantikvarieämbetet, byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen.

Material- och kvalitetskrav

Kvalitetskraven på trä utgick förr i hög grad från träets naturliga materialegenskaper.

Ville man ha virke som var beständigt mot röta och insekter valde man virke som innehöll en stor andel kärnved.