Klarar den vackra spegeldörren till lägenheten en brand? Eller, om man vänder på frågan: Tål trapphuset ett byte till mineritklädda dörrar med extra kraftiga gångjärn utan att huset tappar stilen? Martin Lindholm kan tillgodose de oförenliga kraven.
Historien om koloniträdgårdar i modern mening är mer än hundra år gammal i vårt land. Varifrån idén kom, var det började, hur trädgårdar i städernas närhet växte till en rörelse och bredde ut sig över hela landet berättar här Leif Thorin.
Vad gör en murare? Mest putsjobb säger Ola Priebe, 35. Men just denna dag håller han på att uppföra en villa i Åhus tillsammans med sin kompanjon. Vi kan syna stommen som består av lecablock på en gjuten grundplatta med golvvärmeslingor. Huset är byggt invid en äldre tegelbyggnad och ansluts till denna genom en ny öppning i den gamla väggen. Men den ser inte ny ut eftersom Ola har slagit ett stickbågigt valv över dörrhålet som ser precis likadant ut som övriga välvda avslutningar över fönster och dörrar i det gamla huset.
Han har nyligen blivit professor i kulturvård vid Göteborgs Universitet och tar emot i sitt rymliga och ljusa arbetsrum, som är inrymt i ett vackert jugendhus i tegel och natursten vid vallgraven. Han håller på att göra sig hemmastadd, längs väggarna står flyttkartonger som ännu inte är upppackade och då han säger »Jag vet inte hur man stänger av telefonen« är det helt i sin ordning.
När vattenkraften kring förra sekelskiftet började användas för att producera elektricitet med trefasteknik, fick arkitekterna till uppgift att skapa anläggningarnas yttre. Ny teknik skapade nya former.
När våra förfäder jägarna blev bofasta samlare krävdes inte järn för byggnaderna, men då järnet började användas för vapen och livets uppehållande fanns järnets uttolkare smeden förstås redan där. Smeden har i alla tider varit lite före sin tid, ett slags bygdens uppfinnarjocke. Han antingen fann på själv eller snappade upp sådant som behövdes. Ganska snart, kan man gissa, byttes lädergångjärnen hos de forntida stormännen ut mot smidda järngångjärn. Gärna vackert utsirade.
Arkitekturmuseets Stora satsning på seriösa modeller ger oss erfarenheter som kan öka vårt vetande om byggnadskultur – och modellbygge.
Hur byggnadsvård och restaurering bör utföras råder ofta samstämmighet om. Fredric Bedoire visar i denna genomgång hur olika resultaten ändå kan bli.
»Ett hus är sällan så dåligt som det ser ut«, skrev Ove Hidemark i boken Så renoveras torp och gårdar redan 1973. Det fick säkert många drömmare att bli husägare – och så småningom byggnadsvårdare. För en annan sanning han slog fast var att man inte »i ovist nit« genast skall kasta sig över alla skavanker och reparera eller byta ut slitna delar.
Samuel A Berg berättar här om konstruktionsbetongens fantastiska utveckling – från otympliga grundkonstruktioner via det monolitiska byggnadsverket till smäckert svävande broar och torn. Kunskapen kom söderifrån via Danmark med tyngdpunkten i Österrike, Tyskland och Frankrike. Exemplen är i de flesta fall hämtade från hans kommande avhandling, History of reinforced concrete.
