Kommunernas arbete med att skydda värdefulla kulturhistoriska miljöer ser olika ut runtom i Sverige. En kommun som varit framgångsrik är Falun där Elsa Röing är kommun­antikvarie. Byggnadskultur kontaktade henne för att höra mer om hur de jobbar.

För att en kommun ska ha ett bra och välfungerande arbete i skyddet av värdefulla kulturmiljöer behövs några viktiga beståndsdelar. Viktigast är tillgång till antikvarisk kompetens, helst genom en egen kommunantikvarie, och välfungerande ­kunskapsunderlag. Falu kommun har båda delarna. Dessutom har man åstadkommit en tydlig politisk förankring av kulturmiljöarbetet vilket skapar riktigt goda förutsättningar.

Kunskapsunderlaget heter Husen berättar. Bevarandeplan för Falu innerstad, 2012. Det är ambitiöst och utmärks av en hög detaljeringsgrad där de enskilda byggnaderna beskrivs och klassificeras utifrån sina kulturhistoriska värden. Klassificeringen redovisas
i kartform genom fem olika färgmarkeringar i en fallande skala från blått, som anger byggnadsminnen, till grått, som visar att byggnaden är arkitektoniskt intressant (se faktaruta).

Många kommuner jobbar på det här viset, men i lite olika varianter. Det är pedagogiskt och ger en bra ingång för den som använder materialet.

Inom de områden som omfattas av Husen berättar finns alltid juridiskt bindande detaljplaner eller områdesbestämmelser. I dessa planer finns ofta någon form av skydds- eller varsamhetsbestämmelser. Färgmarkeringarna i Husen berättar är ett kunskapsunderlag, som är till stöd för att tolka planbestämmelserna, men de är däremot inte juridiskt bindande i sig själva.

Mycket av textmaterialet från Husen ­berättar finns att hitta på Falu kommuns hemsida där det också finns en digital karta (GIS-baserad) med klassificeringarna utmärkta.

Behov att förtydliga

I samband med att Falu kommun tog fram områdesbestämmelser för den småskaliga ­bebyggelsen i tre av trästadsdelarna i Falun framkom oklarheter om hur klassificeringarna skulle hanteras.

– Det fanns ett behov av att förtydliga hur man ska förhålla sig till dem i handläggningen, berättar Elsa Röing.

Berörda tjänstepersoner kände också att de behövde stöd för sina bedömningar.

– Det är viktigt att politikerna står bakom de beslut vi tar och att de är medvetna om varför, fortsätter hon.

Formuleringarna från den sist upprättade områdesbestämmelsen blev underlag för dokumentet Riktlinjer för tolkning av förvanskningsförbudet i PBL kap 8 som klubbades 2018 av Myndighetsnämnden för bygg- och miljöfrågor i Falu kommun.
Elsa säger att hon inte själv är med och ­fattar beslut i bygglovsärenden. Men hon vet att tjänstepersonerna ofta får anledning att luta sig mot riktlinjerna, särskilt i hanteringen av ärenden med motstående intressen.

– Att det finns enighet bakom hur de kultur­historiska värdena ska tolkas är viktigt.

Inga färger på landsbygden

Falu kommun har också ett kulturmiljöprogram för landsbygden, Falubygden berättar från 1998, som just nu håller på att revideras och som kommer bli en helt digital produkt. Arbetet görs av Dalarnas museum och ska vara klart 2025. Här är detaljeringsgraden inte lika hög som i bevarandeplanen för innerstaden. Utgångspunkten är istället att karaktärisera och beskriva kulturhistoriskt värdefulla områden och miljöer.

– Vi funderade mycket på detta och resonerade fram och tillbaka hur vi skulle göra, säger Elsa.

Den huvudsakliga orsaken till att inte peka ut specifika byggnader på landsbygden genom färgmarkeringar är att det, per automatik, skulle innebära att alla byggnader som inte fått en färgmarkering skulle sakna kulturhistoriskt värde.

– Om man då missat att klassa en byggnad i materialet så blir det betydligt svårare att hävda att den är kulturhistoriskt värdefull
i efterhand, förklarar hon.

För att göra en så pass noggrann total­inventering av landsbygdens bebyggelse skulle det krävas en helt annan arbetsinsats. Meningen är nu att områdesbeskrivningarna ska fånga upp den värdefulla bebyggelsen och områdets karaktär på ett relevant sätt.

Önskemål om att kunna uppdatera

När bevarandeplanen för innerstaden så småningom också revideras och blir digital är tanken att den ska slås ihop med landsbygdsprogrammet. Med digitala produkter skapas intressanta förutsättningar att ajourhålla innehållet, vilket inte är möjligt i en tryckt rapport. Visserligen finns det tidigare nämnda GIS-skiktet som, tekniskt sett, är enkelt att lägga in ändringar i. Men eftersom det bygger på den, av politikerna antagna, tryckta skriften Husen berättar, kan man inte göra det.

– Tanken är att man ska anta ett förhållningssätt till det reviderade materialet som gör det möjligt att ajourhålla på ett annat sätt än en tryckt produkt, säger Elsa.

Med ett bra och aktuellt underlag ges också möjligheter att följa upp och kommunicera hur stadsmiljön förändras över tid om inte regelverken efterföljs.

– Vi brukar kalla det »de små stegens­tyranni«, små och enskilt kanske obetydliga förändringar, som tillsammans ändå innebär en helt förändrad miljö, säger hon.

Så nås framgång

Just i detta aktiva och framsynta förhållningssätt till processerna runt värdefull bebyggelse ligger en avgörande faktor för att lyckas. Det gör att politiker, tjänstepersoner och allmänhet blir ständigt påminda om betydelsen av att de kulturhistoriskt intressanta miljöerna får rätt skydd. Ett grundligt och pedagogiskt kunskapsunderlag, med tydlig förankring i kommunen, adderar i sin tur den stadga och relevans som krävs för att kulturmiljöarbetet får vara en viktig och självklar del i samhällsutvecklingen.

Anders Ericsson, redaktör

Faluns färgmarkeringar

Blått – Byggnadsminne enligt kulturmiljölagen 3 kap. plan- och bygglagen 8 kap 13 §. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet. Ändring av byggnad kräver tillstånd från länsstyrelsen. Byggnaden, eller del av byggnaden, får inte rivas.

Grönt – Särskilt värdefull byggnad. Förvanskningsförbud enligt Plan- och bygglagen 8 kap 13 §. Befintliga material, t.ex. fönster, dörrar, fasader m.m. ska bevaras. Befintliga material ska underhållas med traditionella metoder. Utbyte får endast ske av moderna tillägg eller skadade delar. Där nya delar måttbeställs och anpassas till byggnadens karaktär och ursprung avseende utformning, dimension, ­material, hantverksmässighet m.m. Byggnaden eller del av byggnaden får inte rivas.

Rött – Byggnad av särskilt eller stort kulturhistoriskt värde. Varsamhetskrav och ibland förvanskningsförbud enligt plan- och bygglagen 8 kap 13 och 17 §§. Befintliga material, t ex fönster, dörrar, fasader m.m. ska alltid i första hand bevaras. Vid utbyte ska nya delar måttbeställas och anpassas till byggnadens karaktär och ursprung avseende utformning, dimension, ­material, hantverksmässighet m.m. Byggnaden eller del av byggnaden bör inte rivas.

Gult – Byggnad av kulturhistoriskt och/eller miljömässigt värde. Varsamhetskrav enligt plan- och bygg­lagen 8 kap 17 §. Vid utbyte av byggnadsdelar ska anpassning ske till byggnadens karaktär avseende utformning, dimension och material m.m.

Grått – Arkitektoniskt intressant byggnad. Varsamhetskrav enligt plan- och bygglagen 8 kap 17 §.