Arkitekturhistorikern Christopher Vainesworth tar oss med på en upptäcktsfärd runt Stockholms stadshus där han guidar oss till en av aspekterna som gör Ragnar Östbergs byggnad till ett mästerverk – asymmetrierna. Fasaderna gömmer mängder med skevheter som var för sig kan skava, men som tillsammans skapar harmoni.

I flera äldre monumentala byggnader, som kyrkor, regeringsbyggnader eller slott och herrgårdar har många en föreställning om att de är symmetriska. Ett antal fönster på vardera sidan av en centralt placerad huvudentré. Men en byggnads olika ­fasader kan vara asymmetriska i relation till varandra, utan att för den delen påverka ­huvudintrycket av symmetri.
Om du i Stockholm mäter Dramatens fasader längs med sidogatorna ser du att fasaden mot Nybrogatan är flera meter längre än den mot Sibyllegatan, men båda är uppbyggda av exakt lika många fönster, dörrar och fasadelement. Byggnaden är så pass stor att skillnaderna eller asymmetrierna inte märks.