Tak med näver som tätskikt och torv som täckning har lång tradition i Sverige. Ännu vid 1800-talets mitt var torvtak vanliga i Syd- och Mellansverige, både på landsbygden och i städerna. Men därefter försvann de snabbt. Idag är det nästan bara på friluftsmuseer och hembygdsgårdar som de finns bevarade.
l detta nummer av Byggnadskultur fortsätter vi att berätta om golv. Denna gång tar arkitekt Bengt Edlund upp utegolv vilket väl kan passa i denna trädgårdsinriktade utgåva av tidningen.
Det finns många ”golv” som kan passa i trädgården eller på uteplatsen. Trädgårdens golv är ett stycke levande natur även om människan inte alltid förstår det och helst vill göra underhållsfria anläggningar.
”Golvet” i trädgården är till skillnad från det i en byggnad en del av naturen. När man anlägger ett golv i sin trädgård måste man inte bara ha detta faktum i medvetande utan även älska det. Golvet kan sedan i sin tur bestå av en mängd olika sorters material och kombination av dem.
I vår serie om takmaterial har turen kommit till de tjärade papptaken, förr så vanliga och typiska för Sydsverige och ofta använda till uthus. Kerstin Barup berättar hur man underhåller de gamla papptaken då papp av den gamla typen inte längre tillverkas och stenkols tjära inte får användas eftersom den är giftig.
»Inget är på förhand givet« tycks vara denne byggares inställning till yrket då man hör honom berätta. Ser man hans eget stråtäckta korsvirkeshus gissar man kanske i stället på »det var bättre förr«.
Överväg andra alternativ före en tillbyggnad, kanske rentav flytt! Det är ett av råden ulrika bask och per bask forsell här ger till andra trångbodda. Själva fick de ett rum till genom att göra en minimal tillbyggnad. Nu i efterhand är de riktigt nöjda. Men var det värt slitet?
En av de tankar som starkast präglade 1900-talet var att samhället skulle ta sitt ansvar för medborgarnas välfärd. I Norrbotten har man nyligen valt att byggnadsminnesförklara två byggnader som var och en på sitt sätt speglar denna ambition.
Arkitekten Michael Hedborg fick uppdraget att restaurera Birka, en 1700-tals malmgård på Drottningholm utanför Stockholm, och samtidigt anpassa den till en modern bostad för en barnfamilj. Huset var om- och tillbyggt flera gånger förut, senast 1970, och arkitekten ställdes inför många val. Hur skulle de befintliga tillbyggnaderna hanteras? Och hur gestaltar man det nya?
Hyresgästerna i ett radhusområde kan påverka husens och lägenheternas skötsel och underhåll. Radhusen vid Riksrådsvägen i Stockholmska Bagarmossen har stora arkitektoniska kvaliteter och många medvetna hyresgäster, som slår vakt om husens egenart.
Lätta konstruktioner, glasfasader och prefabricerade element i stor skala är något som tjugotalets pionjärer bara kunde drömma om. I femtiotalets hus möter vi dem i verkligheten. Vi måste slå vakt om dessa hus, som med sin elegans och enkelhet kan ses som modernismens kulmen.
Hur restaureras de känsliga antika mosaikerna, som finns så många av i Italien? För att få svar på den frågan for bebyggelseantikvarie Anna Birath till den gamla romerska hamnstaden Ostia. Där deltog hon i ett projekt för att återställa mosaiker i det så kallade Körkarlarnas bad. Här var det tandläkarbestick och skalpeller som gällde som verktyg.
