Varken bönder eller antikvarier vill ha lador som håller på att rasa ihop, men är det någon mening med att rusta upp lador som ingen använder? I Norrala är ladorna en viktig del i det kulturlandskap som Norralahjulet snurrar kring och som gett hela bygden ett lyft.
Den ekonomiska framgången inom jordbruket mot slutet av 1800-talet manifesterades i ett byggande av sällan skådat slag, skriver artikelförfattaren. Det vi idag ser av landsbygdens byggnader har huvudsakligen tillkommit under en femtioårsperiod mellan 1880 och 1930.
Banverket ska under de närmaste åren avveckla mer än 1 000 byggnader som tillhört järnvägen men som idag inte fyller någon funktion. Flera har redan rivits och ännu fler har beviljats rivningslov. Rasmus Axelsson vill väcka debatt om utarmningen av ett viktigt kulturarv.
Villakatalogerna har betytt mycket för bebyggelseutvecklingen under de senaste 80 åren, på gott och ont. Ofta sedda över axeln av arkitekter och och konstvetare har de ändå blivit stilbildare för de villaförorter och småhusområden som vuxit upp i folkhemmets beskydd under hela det moderna skedet. Britt-Marie Börjesgård kan berätta historien.
Den korsformiga husplanen tycks överallt annars, där den över huvud taget iakttagits, ha betraktats som udda, sent tillkommen eller otypisk. Hustypen tycks ha funnits på många håll i landet, men enligt Ann Renström har den i Ångermanland varit dominerande och karakteristisk. Här berättar hon om husen och sin inventering.
Inom lantbruket har man av tradition byggt i egen regi med minimum av ritningar. Förebilderna fanns i den befintliga bebyggelsen. Stilbildande var också de många typritningar som distribuerades genom lantbrukets olika rådgivningsorgan. Man hade känsla för hela miljöer. Detta har senare tappats bort när man började propagera för industrins ideal inom lantbruket.
Om man köper en gammal byggnad köper man också en mikrohistoria. En historia om den lilla världen, och om de människor som befolkat den. Anna Götlind berättar här om sin egen upptäcktsresa i en gårds historia – och ger tips till den som själv vill forska.
En av de tankar som starkast präglade 1900-talet var att samhället skulle ta sitt ansvar för medborgarnas välfärd. I Norrbotten har man nyligen valt att byggnadsminnesförklara två byggnader som var och en på sitt sätt speglar denna ambition.
Traditionellt byggande har alltid använt de material som platsen erbjudit. Timmer- och korsvirkeshusen är de självklara exemplen på detta. Det finns även andra, mindre kända, tekniker som skapats av tillgången på billigt material, till exempel i spåren av en ny närings uppblomstrande.
När Medelpads bönder under 1800-talets två första tredjedelar byggde nya och större boningshus skedde det med en delvis annan utgångspunkt än på många andra håll. Redan under 1700-talet fanns det bönder i Medelpad som hellre byggde brett än långt, ett byggnadsskick som skulle anammas av allt fler bönder och förstärkas i de många enskilda byggnader som timrades både högre och bredare. Den kubiska korsbyggningen blev ett karaktärsdrag för Medelpads byggnadskonst.
