När bostadsrättsföreningen i Skönstaholm bildades 2010, påbörjades ett ambitiöst arbete med att ta fram både antikvariska riktlinjer och vård- och underhållsplan för området. Carl Johan Casserberg beskriver hur man med hjälp av rätt kompetens och bra underlag kan förvalta sina byggnader på ett varsamt sätt.

Knappa kvarten med tunnelbanan söder om söder ligger radhusområdet Skönstaholm – en undangömd idyll som allt fler får upp ögonen för. Många förstagångsbesökare förundras över den stilla skönhet som uppenbarar sig när de viker in på Skönstaholmsvägen. Man får känslan av att färdas bakåt i tiden och kliva in i en annan värld.

Ett välplanerat område

Området färdigställdes våren 1952 men redan i november 1951 flyttade de första familjerna in. Expressens legendariske skribent Olle Bengtzon, Skönstaholmsbo från start, ansåg att man skulle fira ofta och länge och därför kom perioden mellan hösten -51 till våren -52 att markera Skönstaholms födelse. Nu till hösten inleder således Skönstaholm sitt 70-årsfirande.

Arkitekterna Nils Sterner och Erik F. Dahl vid Stockholms stads Fastighetskontor svarade för områdets utformning. Fastighetskontoret, genom dess Husbyggnadsavdelning, lät även bygga Skönstaholm helt i egen regi. Bostäderna ingick i allmännyttiga AB Stockholmshems hyresbestånd fram till 2010 då hyresbostäderna ombildades till bostadsrätter.

Skönstaholm består av 150 bostäder för­delade på 24 radhuslängor. Husen ligger väl inpassade i landskapet där de yttre radhusen, sammanbundna med portiker, formar en skyddande ’ringmur’ runt radhusbyn medan radhusen i mitten strålar ner mot den centrala yta för lek och gemenskap som Skönsta­holmarna, i folkmun, kallar för ’rundeln’.

Walter Bauer och Erik Anjou, två av den tidens mest namnkunniga landskapsarkitekter, står bakom utformningen av förgårdsmark och trädgårdar. Det omgivande parkland­skapet samt torget med dammen utanför Centrumhuset utformades av Stockholms stads parkkontor under ledning av Holger Blom och Erik Glemme.

Skönstaholm är grönklassat av Stadsmuseet i Stockholm. I oktober 2020 fick Skönstaholm Samfundet S:t Eriks blå kulturhusskylt som sitter uppsatt på Centrumhuset.

Varsamt återställande

Bostadsrättsföreningen har efter ombildningen låtit utföra besiktningar av bland annat husgrunder, tak och fasader samt inventeringar av originalarmaturer, fönster och entré­dörrar vilka resulterat i en underhållsplan och ett återställningsprogram.

Landskapslaget tog fram ett gestaltningsprogram som underlag för skötsel och ­upprustning av den yttre miljön. Nyréns ­arkitektkontor tog fram dokumentet »Skön-staholm, antikvariska råd och riktlinjer« för bevarande och återställning av byggnaderna.

Med avstamp i dessa dokument utarbetade bostadsrättsföreningen dokumentet »Rikt­linjer för förändring av bostadens in- och ­utsida« där de boende kan hämta vägledning kring vad som gäller vid underhåll, renovering samt ombyggnad i och utanför sina ­bostäder.

---

Tips: Instagram: @skonstaholm Hemsida: www.skonstaholm.se 

---

Besiktning av fasader

Med stöd från Länsstyrelsen anlitades under våren 2021 Ingvar Hedenrud vid Kulturbyggnad AB för en genomgång av Skönstaholms putsade fasader. Ingvar Hedenrud ­beskriver på ett målande sätt Skönstaholms putsfasader och deras betydelse för Skönstaholms särart:

»En mycket karakteristisk del av området är de putsade fasaderna med sin kulörrikedom; den genomfärgade spritputsen bildar monokroma tavlor inramade av den vita stänkputsen. Som ett stycke improviserad jazz är kulörerna mer eller mindre slump­mässigt fördelade längs husens långsidor. […] Putsen och dess kulörer är en viktig del av områdets särdrag och kulturhistoriska värde. Därför är det också viktigt hur de ­underhålls.«

I rapporten konstateras att de 70-åriga putsfasaderna för sin ålder är i ett imponerande gott skick och på det stora hela sitter putsen bra och håller i många decennier än. Med lagning och försiktig målning av lagningarna kan originalfasadernas karaktär ­bevaras.

Både bättre och billigare

Detta är så klart ett glädjande besked för föreningen som för några år sedan fick det rakt motsatta beskedet att alla fasader behövde rivas ner helt och hållet och putsas om. Förutom att en sådan åtgärd hade blivit oerhört kostsam hade karaktären i originalfasaderna gått förlorad. Här går alltså ekonomiska och kulturhistoriska värden hand i hand. Bättre och billigare att lappa och laga än att riva och bygga upp på nytt.

Ovanstående exempel visar också vikten av att anlita kompetent yrkeskunnande för besiktning som inte per automatik fäller ut­låtanden om nödvändigheten av en omedelbar rivning. Skickligt och omdömesgillt byggnadsvårdskunnande kan spara miljontals ­kronor och bevarar ­kulturhistoriskt värdefulla byggnader för framtiden.

Två förtydliganden

Stadsmuseet i Stockholm arbetar med att klassificera kulturhistoriskt värdefulla byggnader utifrån tre kategorier. De högst klassade byggnaderna är markerade med blått, därefter kommer grönt, och den tredje nivån är gul.

Föreningen Samfundet S:t Erik arbetar med att sprida kunskap om Stockholms historia. De blå skyltarna som nämns i artikeln, är informationsskyltar om kulturhistoriskt intressanta byggnader.

Ett urval av pågående och avslutade åtgärder

Fönsterrenovering

Samtliga fönster har renoverats och målats om.

Dränering och markåterställning

En del radhuslängor hade viss fuktgenomträngning i husgrunden och var i behov av ny dränering. Efter genomförd dränering anlitades Landskapslaget för att ta fram ­program- och systemhandlingar för markåterställning och finplanering efter tidigare framtaget gestaltningsprogram samt Walter Bauers originalritningar för området.

Omläggning av tak

Ett omfattande arbete med att ­successivt renovera taken på samtliga radhuslängor fortlöper med ca två radhuslängor per år. Betong­pannor från mitten på 1980-talet ersätts med enkupiga lertegel­pannor enligt originalutförandet.

Entréarmaturer

Under åren har glasen på många entréarmaturer gått sönder och ersatts. Föreningen har låtit tillverka nya glas till fyra av områdets sju armaturtyper med hjälp av tre nytillverkade gjutformar som tagits fram efter originalen. Smidesarmaturer har också tillverkats efter det sista kvarvarande originalexemplaret.

Målning av entrédörrar

Föreningen engagerade Karin Nyrén, dotter till arkitekten Carl Nyrén som bodde i Skönstaholm under 50– 60-talet, för att utföra en inventering av originalkulörer på entré­dörrar. Dörrar målas nu successivt om med linoljefärg.

Renovering av skorsten

Skorstenen till den tidigare panncentralen vittrade sönder och hotades av rivning. Föreningen sökte och beviljades stöd från Länsstyrelsen för att renovera skorstenen.

Nytillverkade och renoverade ­dörrar till Centrumhuset

Föreningen har låtit nytillverka dörrar till restaurangen samt restaurera dörrar till bland annat konstnärsateljéerna i Centrumhuset.

Möbelarkivet

Föreningen har ordnat ett arkiv, ett sorts återbruksrum, där medlemmar kan lägga utriven fast original­inredning, t ex utrivna kökssnickerier, garderober, innerdörrar, beslag, etc. så att andra medlemmar kan plocka material för att renovera sina bostäder och återställa till tidstypiskt skick.

Arkivet

Föreningen har ett välfyllt arkiv med material från Grannskapsklubbens och bostadsrättsföreningens historia ända från 1952. Här har bl a historikern Peter Englund spenderat tid för research inför sin bok Söndagsvägen.

Hantverkare och entreprenörer!

Föreningen vill utöka sitt nätverk med skickliga hantverkare och söker nu särskilt efter företag inom betong, tak- och plåtarbeten, målare och snickare.

Carl Johan Casserberg, Skönstaholmsbo, Arkitekt A-MSA och Byggnadsingenjör