fbpx

Här konserveras samhällets minnen

Gamla Linköping är ett av Östergötlands största besöksmål och ett av Sveriges mest besökta museer, med närmare 450 000 besökare varje år. FOTO: Gamla Linköping

Friluftsmuseer står inte högt i kurs när det gäller ekonomiska bidrag. De verkar inte anses ha någon större betydelse för samhällsplanering eller kulturpolitik och får oftast nöja sig med smulor av den offentliga bidragsfloran. Men spelar det någon roll egentligen? Är friluftsmuseerna mossiga reliker från förgångna nationalromantiska projekt som lika gärna kan gå i graven? Eller har de fortfarande något att bidra med till oss som lever och verkar idag? Ulrika Mebus, tidigare fastighetschef på Skansen, undersöker.

Ett Sverige i miniatyr« var grundaren Artur Hazelius vision då han öppnade Skansen som ett appendix till Nordiska museet 1891 för att kunna ställa ut och förevisa föremål i sina riktiga miljöer: ade­kvata byggnader istället för museets vanliga salar och montrar. Skansen innefattade redan då såväl byggnader, föremål, dräktskick, traditioner, djur som växlighet och naturtyper. En plats där du som besökare kan gå in i en byggnad som är som ett tittskåp i full skala och uppleva en annan tid med alla dina sinnen. 

Friluftsmuseernas föregångare

På Skansenberget i Stockholm, där det redan fanns en del bebyggelse, restes i rask takt ditflyttade byggnader. Jord och växter, ja till och med bergarter, flyttades dit och etablerades för att ge besökaren en upplevelse av landets olika särarter. Ett urval gjordes. Delvis medvetet, delvis slumpartat, beroende på vad man kom över och kunde köpa loss. Flera landskap är inte alls representerade. 

Däremot är många olika sociala kategorier synliggjorda. Här finns något från alla stånd. Herrgård, statarlänga, bondgårdar, kvarnar, stadsbebyggelse, verkstäder, restauranger, ­borgarhus, skola, kyrka, missionshus, godtemplarloge, finngård, lusthus, konstnärsateljé och fäbod – tillsammans bildar miljöerna ett fascinerande hopkok som ytterligare berikas av trädgårdar, markslag och djur – både tama och vilda. Som den entreprenör Hazelius var lade han dessutom till exotiska djur och ­eve­nemang för att locka besökare och skapa intäkter.

På ett friluftsmuseum kan du kliva in och få en upplevelse av hur det var »förr i tiden«. FOTO: Allan Ahlman

Friluftsmuseerna idag

I Sverige finns idag ett 30-tal friluftsmuseer över hela landet. De kännetecknas av sina ­pedagogiska kulturhistoriska fullskalemiljöer med samlingar som består av byggnader, ­inredningar, kulturföremål och dessutom av levande samlingar i form av växter och husdjur som tillsammans ger kunskap om och perspektiv på dåtid, nutid och framtid. De kan ha ett nationellt, regionalt eller lokalt uppdrag. Vanligast är en utgångspunkt i den lokala eller regionala kulturhistorien med samlingar och miljöer från det aktuella området. 

Vissa museer fokuserar tydligt på en viss tidsepok eller en särskild tematik medan andra har bredare ingångar. I varje museums uppdrag ligger att samla och bevara föremål och samlingar liksom att bygga upp, dokumentera och förmedla kunskap till allmänheten. Ett begrepp som myntats i sammanhanget är »edutainment«, en kombination av att utbilda och roa. Förena nytta med nöje, skulle man kunna säga. 

En vanlig dag på ett friluftsmuseum, i det här fallet Äskhults by i Halland. FOTO: Äskhults by

Upplevelse av »förr i tiden«

Ett friluftsmuseum ger besökarna en möjlighet att uppleva historia på ett påtagligt vis. Man kan kliva in i historien och få en upp­levelse av hur det kan ha varit »förr i tiden«, av ljus och mörker, värme och kyla, dofter och ljud. Sinnena stimuleras på ett sätt som ger museibesöket en ytterligare dimension. 

Eftersom museerna ligger utomhus tenderar de också att locka till sig breda målgrupper. Större mångfald bland besökarna, som kommer från breda socioekonomiska grupper, är karaktäristiskt. Trösklarna är lägre för att besöka ett friluftsmuseum än de mer traditionella museerna, där en ovan besökare lätt kan känna sig obekväm. 

Vad är det som visas?

På friluftsmuseerna finns idag historiska byggnadstyper som i vissa fall knappt finns bevarade i sin naturliga miljö, eftersom de redan då de flyttades för hundra år sedan var ålderdomliga överloppsbyggnader som var på gränsen till förfall eller rivning. De visar en bebyggelsehistorisk tradition, men är samtidigt unika objekt. 

Som den fysiska grunden för friluftsmuseerna är byggnaderna ett monument över den tid då de insamlades och återuppfördes, med tydligt syfte att visa en äldre, förgången tid. Ofta tillrättalades de genom att senare tillägg och ändringar avlägsnades så att de framstod som mer ålderdomliga än de varit då de flyttades till sin nya plats: en form av stilrestaurering alltså. 

Bild från Jamtli, »Banken 1895«. FOTO: Tina Stafrén

Scenografi för det som ska berättas 

Intressant nog har ofta denna frusna tid konserverats på friluftsmuseerna, så att en byggnad knappt tillåts förändras och tillföras nya tidsskikt. Byggnaderna har på så vis blivit en oföränderlig scenografi och kuliss för den historia man önskar berätta, en historia som ofta har varit densamma ända sedan de byggdes upp på sin nya plats på friluftsmuseet. Hur genuina och autentiska dessa byggnader är kan därför diskuteras, likaså om den traderade berättelsen och iscensättningen verkligen förmedlar hur det var »förr i tiden«. 

Som kontrast finns även friluftsmuseer som är fullständiga rekonstruktioner, exempelvis av vikingatida bebyggelse, uppförd på grundval av historisk och arkeologisk forskning med verktyg och material lika de som användes då. Många friluftsmuseer jobbar innovativt med att utveckla koncept och ­gestaltning så att även mer problematiska och varierande aspekter på historieskrivningen lyfts fram i takt med att kunskap och insikter vidgas. Det är förstås också ett sätt att vara relevant i samhällsdebatten.

Och i framtiden?

I ett framtidsperspektiv är hållbart byggande, underhåll och renovering av största betydelse för att jordens resurser ska räcka till för alla. Att använda förnyelsebara material som inte genererar problematiskt och giftigt avfall och som skapar sunda byggnader där människor inte blir sjuka blir allt viktigare. 

Friluftsmuseerna och kunskapen som finns där om äldre tiders cirkulära levnads- och byggnadsförhållanden är på många sätt en nyckel och en möjlighet till en mer hållbar värld. Cirkulär ekonomi handlar om att skapa ett samhälle utan avfall, där allt återgår till att bli en resurs i en cirkulär process. Precis så som det traditionella byggandet alltid har bedrivits, med undantag för de senaste knappt hundra åren, det vill säga. 

Lär ut byggnadshantverk och ­materialkunskap

Utifrån ett byggnadsantikvariskt perspektiv är kompetensen bland dem som jobbar med byggnaderna oftast mycket stor vad gäller bebyggelsehistoria, antikvariskt förhållningssätt och byggnadshantverk. 

Friluftsmuseerna fungerar som aktiv plats och som arkiv för det immateriella kultur­arvet kopplat till byggnadshantverk och ­materialkunskap, där hantverkarens möjligheter till kontinuerligt yrkesutövande säkrar bevarandet av hantverket. Att traditionella och udda material efterfrågas och används bidrar också till att tillgången kan säkras. Museerna möjliggör därigenom att byggnadshantverk bevaras, utvecklas och upprätthålls och dessutom förmedlas till en ­intresserad allmänhet.

Bungemuseet, 1600-talsgården. FOTO: Helena Duveborg
Vad är ett friluftsmuseum?

Föreningen FRI, organisationen för de svenska friluftsmuseerna med ett 30-tal medlemmar, definierar ett friluftsmuseum så här: »Ett friluftsmuseum är ett utomhusmuseum, som syftar till att i helt eller delvis rekonstruerade miljöer ge upplevelser och kunskaper om historia och om samspelet mellan människan och naturen.«

Sten Rentzhog, mångårig chef för friluftsmuseet Jamtli i Östersund och författare till standardverket »Friluftsmuseerna – En skandinavisk idé ­rövrar världen« definierar i sin tur fenomenet så här »En utomhusanläggning med i huvudsak flyttade byggnader, inrättad i ett folkbildande syfte.« 

Ulrika Mebus, artikelförfattare och ­fastighetschef på Kungliga Vitterhets­akademien:

– Hur skulle det vara om byggnadsvården och friluftsmuseerna krokade arm för att vara en framtidsresurs i kraft av sitt kunnande och sin erfarenhet när det gäller att ta vara på och bevara bebyggelse med material och metoder som är hållbara nu och i framtiden? Där finns en potential och en möjlighet till verklig samhällsnytta. Det kan visa en väg att bli relevant och innovativ utifrån traditionell kunskap: ta dåtiden in i framtiden som värdefull resurs.

Ulrika Mebus. FOTO: Privat

Ulrika Mebus, byggnadsantikvarie, fastighetschef Kungl. Vitterhetsakademien, tidigare på Skansen

keyboard_arrow_up