Gunnar Asplunds lagerhus och sonen Hans Asplunds medborgarhus i Eslöv kan illustrera svensk 1900-talshistoria. Det ena står nu tomt, det andra sjuder av liv. Sättet på vilket de båda husen hanteras idag berättar också om olika sätt att se på vår byggda historia. Text och bild av Per Qvarnström.

SE OM SITT HUS (I): Arkitektonisk kvalitet i ett litet radhusområde och om konsten att behålla den.

För hundra år sedan signerade arkitekterna sina verk, inte bara på ritningen utan även på fasaden.

Att restaurera modernismen med dess nya material och konstruktioner är en utmaning för byggnadsvården. Det gäller att ge 1950-, 60- och 70-talen en framtid i vår byggnadshistoria.

Uppgiften att restaurera en 1950-tals byggnad ter sig kanske enklare än en restaurering av t ex en timmerbyggnad från 1800-talet. De moderna byggnaderna känns ju mer tillgängliga och tillhör vår vardag i högre grad än äldre träbebyggelse. Men 1950-talets byggnadsmetoder och material är idag helt inaktuella och kunskapen finns i bästa fall bevarad hos ett fåtal personer. Att restaurera en modern byggnad kräver därför minst lika mycket kunskap och insikt som någonsin en 1700-talsherrgård. Artikeln belyser denna problematik med hjälp av exempel från restaureringen av biografen Fontänens fasader.

Det var en närmast surrealistisk upplevelse för åskådarna när den 4000 kvadratmeter stora flygterminalen i betong sattes i rörelse och taxade ut över landningsbanorna. 1,6 kilometer längre bort sattes den på plats, med entrésidan nu vänd mot solnedgången i stället för mot morgonsolen.
Ola Wedebrunn berättar här om den spektakulära flyttningen av Köpenhamns flygterminal, byggd 1939. Efter flytten blev terminalen byggnadsminnesförklarad.