1950-tal med ljusa ytor

SE OM SITT HUS (I): Arkitektonisk kvalitet i ett litet radhusområde och om konsten att behålla den.

Radhusbyn Omega i Vällingby, ritad av arkitekt Ragnar Uppman och uppförd 1958, väckte med sina arkitektoniska kvaliteter stor och internationell uppmärksamhet i samtiden och utgör ett av huvudverken bland 1950-talets svenska radhusområden. I flera decennier besöktes »byn« av studiegrupper från hela världen, som kom för att se och låta sig inspireras. Tjugofyra bostadsrättslägenheter är fördelade på fem bostadslängor samt separata garagelängor. Byggnaderna är skickligt inplacerade i kraftigt kuperad skogsterräng med stora nivåskillnader, alla orienterade in mot en gemensam friluftsyta och med uteplatser åt båda sidor. I varannan länga är varje enskilt radhus höjdanpassat och i änden på en av längorna ligger den gemensamma panncentralen med sin höga skorsten, som en tuff arkitektonisk accent vid områdets entré. En promenad i området bjuder på växlande rörelseriktningar med väl avvägda utblickar.

Husens form och material

Formspråket och materialvalet är särpräglat,