För hundra år sedan signerade arkitekterna sina verk, inte bara på ritningen utan även på fasaden.

Konstnärer och konsthantverkare har tidvis varit måna om att sätta sina signaturer på de alster de skapat. Signaturen var oftast ett kvalitetsmärke som frivilligt eller t. ex. med skråets tvång sattes på produkten. Byggnadshistorikerna möter ofta arkitekterna genom deras signaturer på ritningar och en påvisning av bebyggelsens upphovsmän blir härvid möjlig.

I detta sammanhang fokuseras i stället de fall då arkitekten inte nöjt sig med att ge sig till känna i ritningsmaterialet utan även tagit till vara möjligheten att få med sitt namn på en byggnads fasad. Fenomenet har knappast studerats systematiskt och i detta sammanhang vill jag begränsa mig till att uppmärksamma fenomenet – inga anspråk görs här på någon faktisk vetenskaplig utredning.

Inskriftstavlor

Det tydligaste sättet för en arkitekt att visa sig i fasaden var att göra det på en inskriftstavla. Påfallande ofta har detta gjorts på bankbyggnader och förutom byggherre och byggnadsår anges just arkitekten. Att det ofta var banker som gjorde på detta sätt kan