För hundra år sedan signerade arkitekterna sina verk, inte bara på ritningen utan även på fasaden.

 

Konstnärer och konsthantverkare har tidvis varit måna om att sätta sina signaturer på de alster de skapat. Signaturen var oftast ett kvalitetsmärke som frivilligt eller t. ex. med skråets tvång sattes på produkten. Byggnadshistorikerna möter ofta arkitekterna genom deras signaturer på ritningar och en påvisning av bebyggelsens upphovsmän blir härvid möjlig.

I detta sammanhang fokuseras i stället de fall då arkitekten inte nöjt sig med att ge sig till känna i ritningsmaterialet utan även tagit till vara möjligheten att få med sitt namn på en byggnads fasad. Fenomenet har knappast studerats systematiskt och i detta sammanhang vill jag begränsa mig till att uppmärksamma fenomenet – inga anspråk görs här på någon faktisk vetenskaplig utredning.

Inskriftstavlor

Det tydligaste sättet för en arkitekt att visa sig i fasaden var att göra det på en inskriftstavla. Påfallande ofta har detta gjorts på bankbyggnader och förutom byggherre och byggnadsår anges just arkitekten. Att det ofta var banker som gjorde på detta sätt kan ha sin förklaring i att de gärna uppförde särskilt påkostade monumentalbyggnader med hjälp av landets främsta arkitekter.

Lund är en av de städer där fenomenet framträder särskilt tydligt. Utefter Kyrkogatan där har bl. a. Alfred Hellerström 1898 på Gamla sparbankshuset och Theodor Wåhlin 1913 på Sydsvenska Kreditbanken genom framträdande inskriftstavlor visat sitt deltagande i byggprocessen.

Längs samma gata i Lund lät även Helgo Zettervall sitt namn framträda på domkyrkans västfasad. På medeltida vis använde Zettervall epitetet ”byggmästare” hellre än arkitekt i denna inskrift från omkring 1880.

Ett annat bankexempel är en granitplatta på Torben Gruts Västerbottens Sparbank i Umeå från 1915.

Initialer

Ett mindre tydligt sätt att signera en husfasad är att märka den med sina initialer. Exempelvis lät Carl Westman 1912 rista in sina initialer i tegelstenar som murades in i Röhsska konstslöjdmuseets fasad i Göteborg. Den ovan nämnde Hellerström ritade även den Nya sparbanken i Lund och i dess fasad fick ett av bottenvåningens granitblock år 1914 hans monogram.

I några fall har signaturerna fått en sådan utformning att de knappast är märkbara. På huvudportalen till Per Brahegymnasiet i Jönköping placerade stadsarkitekten August Atterström sitt monogram som en del av portaldekoren. Eftersom den är så integrerad i ornamenten har den säkerligen inte upptäckts av många av skolans elever.

Symboler

Den minst uppenbara metoden att placera ett arkitektnamn i en fasad är väl att använda symboler. Att uttyda en sådan gåta missas lätt, men när Fredrik Lilljekvist år 1897 lät uppföra ett eget flerfamiljshus vid Stureplan 15 i Stockholm inordnades små liljekvistar i fasadens övriga naturstensdekor.

Slutsatser

De exempel som redovisats ovan utgör endast ett slumpmässigt urval av byggnader med arkitektsignerade fasader. Det finns säkerligen många fler, men ofta har ingen lagt märke till fenomenet.

Arkitektnamn på fasader tycks, att döma av ovanstående exempel, vara vanligast på monumentalbyggnader uppförda under decennierna kring sekelskiftet 1900.

Fenomenet sammanfaller med den mycket vanliga företeelsen att byggherrarna märkte sina fasader med initialer och byggår. Bankbyggnader synes vara särskilt vanliga bland ovanstående exempel.

Däremot är det troligen mycket få kyrkobyggnader som har arkitektnamn på fasaderna. Sedan 1700-talet stadgades att det på kyrkan skulle anges under vilken regent som kyrkan byggts. Att sammanföra ett arkitektnamn med regentens namn på Guds hus hade kanske något blasfemiskt över sig.

Det är oklart hur ofta arkitekterna lekt med sitt namn eller sina initialer och inordnat dem i byggnadens dekor eller arkitektur. Det kan vara så gåtfullt och sublimt gjort att det svårligen kan utläsas. Kanske har någon husdekor i fler fall än vad gäller Fredrik Lilljekvists hus utformats med upphovsmannens namn eller person som utgångspunkt. När tonsättaren Dmitri Schostakovich skapade sin första cellokonsert använde han sig i ett bärande tema av tonerna D, Ess, C och H – alltså sina egna initialer. Finns det inom arkitekturen något motsvarande exempel där arkitektens namn eller emblem väsentligen påverkat en byggnads utformning? Tänk efter!

Anders Franzén

Byggnadsantikvarie på Jönköpings läns museum.

4/1998