Se om sitt hus (II) Råa, underhållsfria tegelväggar omsluter trädgård och kök: plats för odling och mat.

Villan, byggd 1965, representerar den kärva, till synes enkla men arkitektoniskt medvetna del av modernismen som ofta kallas brutalism. I sin avsaknad av dekor och ytskikt som vi förknippar med boendets omsorg utmärker sig villa Berg genom att byggets eget material talar. En avgrund skiljer byggnaden från de typhus som vid samma tid började bredas ut som villamattor i utkanterna av våra städer och samhällen.

Bostadens funktioner…

Familjen Berg som köpte tomten i Vellinge utanför Malmö var van vid rymliga bostäder och tyckte att standardhus var trista, man sökte ett stort individualistiskt hus till ett rimligt pris. Kvalitetskraven på funktioner och ytor var stora.

Matlagningen stod i centrum. Den från början mycket stora tomten med sitt stora växthus skulle utnyttjas till odling för det egna hushållet.

…och material

Byggherrens önskemål om stora ytor till lågt pris stämmer väl med arkitekten Bengt Edmans syn på en enkel och robust arkitektur där materialet själv talar utan ytbearbetningar och pålagda skikt. Han vill att materialens konstruktiva egenskaper ska ge formen – tegel ger tegelform och konstruktionen ska inte kläs ut till något den inte är.

Per Friberg anlitades som trädgårdsarkitekt, de båda arkitekterna har genom mångårigt samarbete vävt samman ute och inne i sina projekt. Tegelmaterialet är traditionellt naturligt i jordbrukslandskapet Skåne, hus och trädgård skulle passa i omgivningen.

Planlösning

Huset är stort då det skulle inrymma såväl fyrbarnsfamiljen som en veterinärverksamhet. Det är en enplansbyggnad med svagt sluttande tak. Fasadmuren mot gatan är 30 meter lång. Planlösningen är enkel och skräddarsydd för byggherren. Den centrala delen upptas av kök och matplats. »Köksön« med den öppna elden står i centrum. Matgästerna har kontakt med kocken, medan endast små ljusgluggar ger ljus och utsikt åt köket, då kommunikationen med matplatsen var det viktiga. Istället finns ett takfönster som bidrar till iscensättningen av matlagningskonsten.

Föräldrarna har en avskild bostadsfil med sovrum bortom vardagsrummet i en länga, barnen har sina små sovrum i en väl utnyttjad fil. Veterinärpraktik och garage finns i en tredje del. De tre längorna är kopplade till var sin uteplats.

Sparsamt ljus

De mörka väggarna av kasserat helsingborgstegel dominerar, både ute och inne. Edman valde ett billigt material som är både konstruktion och yta helt utan efterbehandling. Muraren var inte van att mura med så problematiskt tegel, en annan hantverkare fick ta över. Övriga material är obehandlad furu, kork och en del klinker. Ljusföringen med små gluggar, takljus samt vissa stora glaspartier ger spännande men sparsamt ljusinfall.

Bristen på ljus bidrar enligt arkitekten till att man uppskattar det ljus som når fram. Huset bebos nu av en ny, mindre familj med landskapsarkitektkontor inrymt i den tidigare veterinärpraktiken. I princip är huset dock helt oförändrat. Det finns inga detaljer som slits och måste bytas, inga färgskikt som måste förnyas.

Den nya ägaren uppskattar den synnerligen väl genomarbetade och funktionella arkitekturen. Med tiden har trä- och korkmaterialen mörknat, tillsammans med det mörka teglet tycker man att interören, särskilt vintertid, saknar ljus. När trädgården vuxit upp och nått en vacker lummighet har även detta minskat ljusinfallet.

Edman har föreslagit en utvidgning av takfönstren eller att man putsar alla eller några av de invändiga väggytorna. Familjen tycker om den vackra ljusföringen – om man putsar blir det ett helt annat ljus – och väljer kanske en annan lösning där köksväggen får mer glas. Att putsa teglet är en oåterkallelig lösning – arkitekten menar att husägaren är alltför respektfull i sin tvekan att förändra huset. Kanske kan man hävda att diskussionen ingår i den arkitekturpedagogik som Edman menar är nödvändig för att förstå arkitekturen.

Huset är stort: »Man blir inte lyckligare ju större hus man har« menar ägaren, som samtidigt ser de avskiljbara delarna av huset som en stor fördel: »Planlösningen är briljant!« Trots att den är anpassad för en viss familj kan den fungera för andra. Speciallösningar som kylrum för matförvaring passar dock inte alla – det är energikrävande.

Den förändring som huset genomgått beror på trädgården: idag är den brunröda tegelexteriören nästan helt grön – inklädd med växter.

Huset är ett kulturminne över brutalismen – ägarna förstår att förvalta det, om det än kräver viss möda att inte förändra arkitekturen – trädgården är dock stadd i ständig förändring. Huset lämnar ingen oberörd – familjen Berg som med huset förverkligade sin uppfattning om det optimala boendet flyttade till en annan del av landet – där lät man Edman rita ett likartat hus som man bebor idag!

Tf. professor och privatpraktiserande arkitekt