Storslagna utställningar av det slag vi i år har sett i Sevilla är inget nytt påfund. i Paris hölls redan 1798 en industriutställning, vars syfte var att uppmuntra industriell kvalitet och handel. Denna utställning fick snabbt en mängd efterföljare och ganska snart började den arkitektoniska gestaltningen av utställningarna tillmätas en allt större betydelse.
Gärdesgårdar och andra hägnader har i alla tider hört ihop med djurhållning av något slag. Ursprungligen för att skydda åker och äng från betesdjuren. Givetvis kunde man ha hägnader som skydd mot vilda djur och som gränsmarkeringar också.
Från jättefurans rot till den guldglänsande tuppen i kyrkspiran har arbetet med spånen fört honom. Men till vardags står Ivan Johansson vid klyven och sågen hemma på gården. Han är ende sonen och har ärvt lantbruket, liksom han ärvt spåntillverkningen.
Renässansens stuckaturkonst kom till Sverige på 1500-talet då Vasaslotten byggdes. Därefter följde en högkonjunktur under 1600-talet. I slutet av 1800-talet och under början av 1900-talet fick den ett nytt uppsving för att därefter utdömas som överlastad dekoration. Idag finns ett nyvaknat intresse, inte minst genom att många äldre byggnader med stuckatur nu restaureras.
Återuppbyggnaden av Katarina kyrka är det största renoveringsarbetet någonsin i Sverige och byget kommer att visas på Kulturhusens dag den 13 september. Karin Wallgren ger här en kort historik.
Stora stuckarbeten bör man överlåta till en van yrkesman, men enklare skador kan man laga själv, bara man behärskar konsten att göra rätt gispblandning. Konservator Ulf Leijon ger oss en introduktion till stuckens spännande värld.
Hans Keijser, arkitekt SAR, kan konsten att umgås med kakelugnar. I hans hem, en gammal rättarflygel vid en sörmländsk herrgård, finns ugnar från 1700- och l 800-talen. Den som är i färd med att låta sätta upp, laga eller sätta om sin kakelugn får här goda råd och många praktiska tips.
Kanske kan detta ord användas för de vanliga hus jag tänker berätta om. jag har själv hittat på det, det låter så fint med ”provinsiell klassicism”. Vanliga hus på landet, det har väl inte så mycket att göra med klassicism? Nej och jo. Allt som byggts sedan 1700-talet och långt in på 1900-talet med några anspråk har egentligen något förhållningssätt till den klassiska stilapparaten, till BYGGNADSKONSTEN, även i de fall då avståndet var stort. Det här ska handla om klassicism i denna mycket vida mening. Exemplen kommer från Hälsingland, den enda landsända jag känner något vidare till. Kanske det är annorlunda på andra håll i landet, det är det säkert, så dra inte för generella slutsatser.
I alla tider har lusthuset fungerat som ett »andrum« för både själ och öga.
Arkitekten Charles Emil Löfvenskiöld, som verkade under 1800-talets senare hälft, blev inte känd för att skapa stora monument. Han var en landsbygdens arkitekt och hans ambition var att bygga vackert, ljust och luftigt oavsett om det gällde ett torp eller en herrgård. Hans ritningar var lätt tillgängliga också för de mindre bemedlade.
