Renässansens stuckaturkonst kom till Sverige på 1500-talet då Vasaslotten byggdes. Därefter följde en högkonjunktur under 1600-talet. I slutet av 1800-talet och under början av 1900-talet fick den ett nytt uppsving för att därefter utdömas som överlastad dekoration. Idag finns ett nyvaknat intresse, inte minst genom att många äldre byggnader med stuckatur nu restaureras.

Stuck är ett material med växlande stoffsammansättning som alltsedan forntiden använts för både praktiska och dekorativa ändamål. Tidigt förekom den som ytskydd av murverk i soltorkat tegel, in i nutiden som brandisolator bl.a. av metallstommen i amerikanska höghus. Med stuck avses dock normalt dekorativa verk: utsmyckning av väggar, valv och tak inomhus, ibland även av fasader. Beståndsdelarna utgörs varierat av kalk, gips, krita, sand och även marmormjöl blandade med vatten med tillsats av limämnen, dessutom t.ex. hår av nötkreatur.

Stuckarbeten varierar från små- till storskalighet, från lågrelief till engagerad friskulptur. Såväl arkitekturalt dekorativa som vegetativa och figurala motiv ingår. Stuckaturer kan mönsterstämplas, gjutas i form eller modelleras för