Stora stuckarbeten bör man överlåta till en van yrkesman, men enklare skador kan man laga själv, bara man behärskar konsten att göra rätt gispblandning. Konservator Ulf Leijon ger oss en introduktion till stuckens spännande värld.

I påkostade interiörer har stuck under lång tid använts vid utförandet av reliefer, listverk och andra plastiska dekorelement. Det är inte heller ovanligt att stuck nyttjades till exteriör utsmyckning som reliefer, takfotskonsoler och t o m skulptur i högrelief.

Stuck i byggnadsdekoren förekommer redan hos antikens greker och romare, varpå tekniken i Sydeuropa utvecklas under påföljande århundraden såväl materialtekniskt som till omfattning.

I Sverige möter vi stuck redan under senare delen av 1500-talet, i större omfattning dock först under 1600-talets barock. Bruket av stuckutsmyckningar har sedan dess ökat i spridning ända in i 1900-talet. Vid tiden för Stockholmsutställningen 1930 kom dock intresset för nyuppförd stuckdekor att drastiskt minska. Det var i huvudsak italienska och tyska stuckatörer som introducerade tekniken i Sverige. De italienska stuckatörerna har ännu i vårt sekel varit flitigt representerade.

Variationer i material

Ett flertal materialtekniska variationer förekommer, som t ex marmorimiterande stucko marmor, glansstuck (från ital stucco lustro) samt pappersstuck (eg papier maché) vilken p g a sin ringa vikt varit särskilt lämplig i takrosetter och liknande.

Den stuck vi framför allt möter i vår byggnadsdekor är vanlig vit stuck. Basmaterialet består av kalk och gips blandat i limvatten, ibland med inslag av fin sand eller marmormjöl. Stuck kan även bestå av enbart kalk och sand eller marmormjöl. I äldre stuckarbeten kan också inslag av nöthår påträffas. Variationen i materialkomposition är stor, men kan ungefärligt bestämmas genom mikroskopanalyser på prov från det aktuella originalstuckföremålet. Små mörka korn i ett mikroskopprov kan vara sand, men lika gärna utfällda föroreningar från det animaliska lim som använts vid tillredningen av ovan nämnda limvatten.

Den vita stuckmassan har i allmänhet modellerats mot sitt byggnadsunderlag, men också kunnat bli modellerad på arbetsplatsen för att bli uppsatt i färdiga ornament mot byggnadsunderlaget. När de färdiga ornamenten skall ge ett upprepande dekorativt innehåll är de oftast gjutna i form, s k styckform av gips eller limform av gelatin. Vid gjutning av stuckornament kan stuckblandningen bestå av större mängd gips eller enbart av gips. Detta beroende på att en stor mängd gips gör att stuckmassan snabbt stelnar utan krympning.

I den svenska stuckens materialhistorik märks en tydlig successiv utveckling till att enbart använda gips. Fortfarande under 1900-talet användes dock inslag som limvatten, öl, urin, sandspackelmassa, salt eller mer traditionellt gips-kalk/kalkbruk-limvatten, allt för att erhålla en stuck motsvarande gjutningens speciella omständigheter.

Personligt yrke

Stuckmaterialets många variationer har bl a en förklaring i att stuckatöryrket, likt många äldre hantverk, är mycket individualistiskt präglat. Bland stukatörpersonligheter har förr och säkert än idag, funnits allt från renliga pedanter till dem som visat sin förtjusning över yrkets anarkistiska läggning när det gäller materialets hantering. Det är naturligt att det plastiska uttrycket i framställningsförfarandet – även med gemensamt goda arbetsresultat – blir mycket olika. Två stuckatörers utförande av en identisk uppgift är därför ofta lätt att särskilja.

Vid större uppgifter arbetar man dock vanligen tillsammans, varmed de personliga spåren förloras.

Lagning av skador

Stora stuckarbeten samt omfattande lagningar böra definitivt utföras av en van yrkesman. Särskilt gäller detta om den skadade stucken är av god konstnärlig kvalitet eller av kulturhistoriskt värde. En dåligt utförd lagning försvårar framtida renovering och kan t o m drastiskt förvärra den aktuella skadesituationen.

Mindre och enklare skador kan emellertid säkert repareras av den enskilde byggnadsvårdaren. Avslagna delar av ornament, smärre skador i listverk – ibland uppkomna vid elinstallationer etc – gamla borrhål samt nedfällda och försvunna dekordetaljer kan relativt lätt återställas.

De flesta småskador kan iordningställas med en på plats modellerad lagning. Modellgips är ett lätthanterligt material som brinner lite långsammare än den även förekommande stuckgipsen*. Gipsen ströas ned i en vald mängd vatten (något mer än hälften av den önskade mängden gipsblandning), till dess små öar av gips syns över vattenytan. Vänta en stund så att gipsen får genomfuktas. Rör sedan om blandningen med ett fåtal ordentliga vispningar från botten på det plast- eller gummikärl som förslagsvis används. De ytor som gipsen skall anbringas mot måste i förväg isoleras med t ex vatten, Zaponlack eller schellacklösning, så att inte gipsblandningens vatten sugs upp av gammalt stuckmaterial – det blir annars gärna felaktig reaktion då gipsen brinner, varmed den nya lagningen kan bli mjölig. Modellera med en spatel eller ett stuckatörjärn upp det skadade partiet under de 10- 15 minuter som blandningen går att använda. Då gipsen brunnit och helst torkat helt, kan lagningen lätt snyggas till med rasp, fil eller sandpapper – allt efter behov. Börja helst med sandpappret om du är ovan.

Om den gamla stucken innehåller kalk och man vill arbeta med ett liknande material, får man experimentera sig fram till något som passar. En utgångsblandning kan vara 50% våtsläckt kalkdeg eventuellt med en liten tillsats av marmormjöl eller fin sand – samt 50% gipsblandning utrört i vatten med animalisk limlösning. Gör en liten provsats. Då ett första prov har stelnat kan man moderera efter behov. Tänk på att en för stark limblandning kan framkalla krympsprickor i den färdiga lagningen. Både limmet och kalken förlänger tiden för blandningens stelnande, vilket kan vara både en för- och nackdel. Gör gärna prover där kalkinslaget varierar mellan 30-70%.

Ornament och profiler

Mindre ornament som pärlstavslist och liknande kan kompletteras genom att man tar ett formavtryck med plastelina från ett oskadat parti. Om plastelinan har svårt att släppa, kan man pudra eller talka tunt på biten som skall avformas. Lite större ornament avformas lämpligen med gummi- eller silikonmassa, se nedan. De gjutna kopiorna monteras helst i våt gips mot en skrafferad och väl vattnad yta.

Profilerade men ej skulpterade listverk kan tillverkas med en plåtschablon monterad på en träsläde. Arbeta på ett jämnt underlag, gärna en marmorbänk. Lägg en sträng med stuck eller gips på bänken och dra efter med schablonsläden. Upprepa med tunn och vispgräddeliknande stuckmassa eller gips till dess att profilen byggts upp. Om profilen önskas ihålig, formar man med en annan schablon en kärna, som schellackeras och smörjes. Den önskade profilen formas sedan över den tillverkade kärnan. Tänk på att kärnans yta måste bli sådan, att profillisten lätt kan släppa därifrån. Vill man dra upp t ex en kornisch direkt mot en vägg, måste två rätskivor uppsättas för schablonsläden att glida mot.

Sprickor och hål

Sprickor i stuckaturen tyder på att aktiva rörelser kan finnas i byggnaden. Om möjligt bör man avstå från att laga dessa sprickor, och enbart borsta damm och smuts ur dem så att de framträder mindre. Då en spricka måste lagas skall oftast ren gips undvikas, eftersom gips expanderar i volym då den brinner. Använd istället ett bruk eller en stuckmassa med hög kalkhalt.

Hål i släta ytor lagas ganska lätt med ett för omgivningen passande material. Lagningen framträder gärna som en ljus fläck, men kan försiktigt patineras. Talk uppblandat med gammalt damm och ibland lite färgpigment, vilket påpenslas då lagningen ännu är våt, fungerar ofta bra. Talket borstas försiktigt bort då lagningen torkat. Vill man att talket med sin patina skall fästa bra, samt även önskar en blank yta, värmer man in talkblandningen med handflatan eller tummen. Ha dock som regel att patineringsretuschen skall vara flera steg ljusare än originalomgivningen, eftersom den kommer att mörkna efterhand och då blir det en mörk fläck istället för en ljus.

Avgjutning

Större avgjutningar kan förstärkas genom att hampablånor eller juteväv, s k entränning, doppas i gips eller stuck och därpå genast gjuts med i avgjutningen.

Finns det utrymme, kan bättre vidfästning vid montering av komplementet uppnås genom att kopparspik först slås in i hålet som skall fyllas. Spikskallarna bör stå ut någon centimeter från bottenunderlaget. Spiken kan också sammanflätas med ett glest nät av koppartråd. Används järnhaltig spik och tråd måste dessa isoleras med schellacklösning eller linoljemönja innan monteringsgips slås på och avgjutningen fästes.

Rengöring

En omålad stuckyta får aldrig våtrengöras. Damm borstas bort med mjuk borste eller pensel. Lite grövre smuts kan ofta avlägsnas med gomma panedeg eller med en nyligen utvecklad tysk rengöringssvamp från Wishab, Akachemie.

En äldre metod för rengöring av gipsytor är att rikligt stryka på en vällingliknande lösning av risstärkelse och vatten. Efter några dagar, då påslaget helt har torkat och krackelerat, borstas det bort med en nedklippt anstrykningspensel eller uppbunden schabloneringspensel varmed även smuts från gipsen följer med. Behandlingen upprepas efter behov. Det hävdades tidigare att gipsytan samtidigt stärktes av denna behandling. Författaren har sett många goda resultat av risstärkelserengöring, ehuru en kostsam teknik, och i våra dagar inte särskilt acceptabel.

Målad stuck är oftast struken med limfärg eller oljefärg. Skall limfärgen behållas kan den rengöras med gomma pane-deg eller Wishab-svamp. Genom att ett flertal målningsskikt anbringats försvinner finare reliefdetaljer. Saknar limfärgen dekorativt eller kulturhistoriskt värde, kan den nedtvättas lätt med cellulosasvamp och hett vatten. I regel måste den berörda ytan sedan strykas om med en ganska tunn limfärgsblandning – en uppgift för en van person.

Oljefärgsmålad stuck, som saknar målad dekor, rengöres med mild tvål eller sodalösning. Blir färgborttagning aktuell, kan i handeln förekommande färgborttagningsmedel användas. Viktigt är dock att den rengjorda ytan slutligen är helt neutraliserad från aktiva rengöringsmedel. Se i övrigt målerikonservering.

Att pröva själv

Vad som här överskådligt redovisats bör ses som en kortfattad introduktion till stuckens spännande värld, sett ur perspektivet att man först efter något år lärt sig att göra en tillfredsställande gipsblandning. Misströsta inte – om något år kan du själv också, om du vill!

Gomma pane-deg tillreds av vatten kopparsulfat, sodapulver och vetemjöl med eventuellt tillsats av ammoniak. Olika recept finns; Konservatorsskolan i Köpenhamn redogör för två, varav ett kommer från konservator Lars Göthberg. Båda fungerar bra, själv använder jag en ogräddad, mycket hårt knådad I C R-variant. (i C R = Instituto Centrale del Restauro, Rom)

Lämpliga redskap för stukatörarbeten kan inköpas hos KGC Verktyg AB, 08/18 48 48, Västberga allé 36, Box 42054, 126 12 Stockholm. De kan tillhandahålla verktygskatalog vid förfrågan. I övrigt: Florens samt några andra kulturmetropoler i Europa.

Material för gummigjutformar:

a) Thiomold användes med limformsteknik. Bigner & Co AB, tel: 08/766 02 55.

b) Rhodorsil sillkonmaterial med ett flertal produkter för såväl limformsteknik som ”plastelinateknik”. RTV-2 kan efterfrågas om material för direktmodellering önskas.
Jacobl AB, tel 08/13 13 50.

c) Wacker Kemi AB har ett liknande material som Rhodorsil, en smaksak som vid val av fiolsträngar. Generalagent Abic Kemi, tel: 011/14 90 30.

Författaren har provat de angivna fabrikaten och funnit företräden hos samtliga. Vid exakta avgjutningar kan märkas att Thiomold krymper något mer än de övriga. Prova själv! Men fabrikaten är dyra.

De färdiga formarna kan smörjas med silikonolja, eller en gammal universalblandning av stearin och paraffinolja vilken även kan användas till styckformar m m i gips. Ge bara akt till brandfaran vid tillredningen – smält stearin i vattenbad och tillsätt efterhand paraffinolja till önskad konsistens, dock minst 1: 1.

Litteratur

Litteraturen om stuck och dess användningstekniker är sannerligen sparsam. Hos Anton Siegel Fachbuchhandlung GmbH, Johannisplatz 14, D-8000 München 80, återfinns i försäljningskatalogen några böcker om stuck eller anknytning därtill.

I Sverige har utgivits de mycket roliga och informativa Stuckatörens hemligheter samt Skulptörens hantverk, författade av Domenico Inganni, numera sammanställda till Stuckatörens liv och hantverk av Forumförlaget. Texterna har stort läsvärde och Mats Åbergs gipsdoftande och mycket levande illustrationer ger riklig information.

Till litteraturkällor kan texten ej hänvisa då sådana ej använts. Denna artikels sakfakta grundar sig på arbeten tillsammans med Keddy Jansson, Birger Videlius, Domenico Inganni och elevskapet hos Bror Marklund.

*) Mineralen gips är en vattenhaltig kalciumsulfat Ca S04 + 2 H2O. Om den upphettas till 120°C försvinner 75% av dess kristallvatten. Återstoden mals till pulver som då det igen blandas med vatten, snart stelnar till fast massa under värmeutveckling. Det senare kallas att gipsen brinner.

Ulf Leijon

Konservator med egen ateljé i Uppsala.

3/1991