Ursprungligen nyttoodlingar för husbehov, snart även tillflyktsorter för skönhetstörstande stadsbor. I en del trädgårdar finns det stugor, i andra bara odlingsland, bärbuskar, fruktträd, prydnadsrabatter och omgärdande häckar. Frodiga, lummiga, prunkande oaser mitt i staden. Det är sinnebilden av en koloniträdgård för många av oss. Ändå kan de se så olika ut. Här finns nyttoträdgården där årets behov av potatis, lök och bönor odlas. Här finns den perfekta prydnadsträdgården med välansade gångar och prydliga rabatter och den intensivt odlade lotten där man knappt tar sig fram mellan alla grönsaker och blommor. Men också samlarträdgården med den ena växten mer ovanlig än den andra.

I tävlingen Tyckomhus under arkitekturåret 2001 röstades Levide prästgård på södra Gotland fram som ett av Sveriges mest omtyckta. Där bor Solveig och Evert Malm-ström, som inte bara rustat huset utan också skapat en drömträdgård. Text & foto Stella Westerlund

Att vara trädgårdsmästare är det bästa av alla jobb. Det tycker Marika Irvine som med sin familj just lyft från Gunnebo slott i Mölndal utanför Göteborg till Tomarps gård vid vägs ände i trakten av Kristianstad. Då talar hon inte om att odla trettiotusen begoniaplantor utan om grödor som behövs just på platsen. Om kål och luktärter och rödbetor till exempel. Om att kunna bära in vackra, pinfärska grönsaker till kocken i köket och se människor njuta av den mat som för bara någon timme sedan växte i hennes jord.

Historien om koloniträdgårdar i modern mening är mer än hundra år gammal i vårt land. Varifrån idén kom, var det började, hur trädgårdar i städernas närhet växte till en rörelse och bredde ut sig över hela landet berättar här Leif Thorin.

1993 köpte Landskrona museum Rothoffska kolonin i Citadellets koloniområde. Eftersom Landskrona är Sveriges kolonitätaste stad är det naturligt att landets första kolonimuseum ligger just här. Citadellkolonierna ligger på ett av landets äldsta bevarade koloniområden. Redan 1870 fördelades vallotter till arbetskarlar, timmergesäller som arbetade på Landskrona Citadell.

Trots att intresset för trädgårdshistoria är större än någonsin är kunskapen om hur man genom historien möblerat sina utomhusrum inte tillfredställande. Trädgårdsmöblernas kulturhistoria väntar på att bli skriven. Särskilt intressant är det sena 1800-talet och början av 1900-talet då trädgårdsmöblerna spreds utanför de finare trädgårdarna. I väntan på framtida forskning måste vi vårda detta bortglömda kulturarv.

Städernas utbredning har slukat åkrar, ängar, skogsdungar och trädgårdar. Men fortfarande kan man se det ursprungliga landskapets spår i stadsstrukturen. Detta är ett arv att vårda och sköta och vi måste prioritera vilka kulturhistoriskt intressanta landskap, parker och trädgårdar vi ska bibehålla, skriver här landskapsarkitekt Sture Koinberg.

Trädgårdsarkeologi är ett nytt begrepp i Sverige, men har länge praktiserats i till exempel England där den gett allt större betydelse för den trädgårdshistoriska forskningen. Man gräver helt enkelt ut en gammal trädgård för att med ny teknik få så mycket information som möjligt om odlingarna och anläggningarna. Arkeologen och antikvarien Katarina Frost berättar här om denna nya företeelse.

»Träd som växer på gårdsplaner röner en uppmärksamhet som inte kommer andra till del, men drabbas i gengäld av ett större slitage, dras in i familjelivet, behängs med minnen, förvandlas med tiden själva till krönikor.« Detta citat av Werner Aspenström och mycket annat får du här berättat om våra närmaste botaniska släktingar, vårdträden, av Allan Gunnarsson