Från mitten av 1800-talet till funktionalismens intåg var stenmureri ett blomstrande hantverk och på många håll i Sverige hittar man gamla stenmurar av yppersta kvalitet. I dag räcker kunskaperna inte ens till underhållet av dessa murar.
Julio Amorim visar fantastiska förebilder från förr och förfärande nutida exempel i sin hemstad Göteborg.
Kunskapen om stenmureri är inte ny. Pollio Vitruvius beskrev den ingående redan för ungefär 2000 år sedan. I Sverige har vi haft en konservators- och en bebyggelseantikvarisk utbildning sedan början på 80-talet. Både Chalmers och Konsthögskolan i Stockholm har i perioder erbjudit påbyggnadskurser i bebyggelsevård och ett flertal hantverksutbildningar på högskolenivå har etablerablerats.
Ändå är det svårt att finna en så låg kunskapsnivå inom andra förekommande äldre hantverk som inom stenmureri. Trots att sten fått mycket uppmärksamhet sedan RAÄ:s luftföroreningsprojekt kom igång i mitten på 1980-talet, har stenmureri förblivit ett eftersatt område. Med de resultat som uppvisas även på objekt som åtnjuter ett starkt lagligt skydd, skulle man kunna påstå att kunskapen påfallande ofta är helt frånvarande.
Vem bär ansvaret?
Kunskapsbristen är skriande inom projektering och upphandling av nyproduktion eller restaureringsåtgärder på murverk av sten. Konkreta krav på utförande, specifikationer eller konstruktionsprinciper finns normalt inte att tillgå. Arbetets resultat blir ofta godtyckligt och avhängigt av entreprenörens färdigheter – eller brist på desamma. Värdefulla kulturhistoriska värden förvanskas eller går till spillo för alltid.
Förvisso har hantverket stenmureri legat avsomnat sedan funktionalismen gjorde sitt intåg i de svenska städerna och beklädnadsmuren tog över. Det är svårt att bibehålla kunskaper och färdigheter som inte tillämpas i praktiken. Däremot är det inte acceptabelt att vi inte ens klarar av att underhålla det vi lämnades att förvalta. Många stenmurar har klarat sig ypperligt genom åren tack vare en mycket hög kvalitet och höga ambitioner vid uppförandet, samt att de fått stå orörda.
Men vem kommer att ha de kunskaper som är nödvändiga för att åtgärda och underhålla dessa oersättliga byggnadsverk i framtiden? Eller kommer framtida ingrepp bli en garanti för förvanskning, förfalskning och förstörelse? Och i så fall – vem vill bära ansvaret?
En sak bör vi vara väldigt klara över: den kunskap som krävs för att bevara en stenmur är försumbar i jämförelse med de färdigheter som krävdes för att uppföra densamma från grunden.
Julio Amorim är konservator i Göteborg
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
