Den svenska villaarkitekturen utvecklades vid sekelskiftet under en intim påverkan från utlandet, med England som en av de främsta impulsgivarna. Elisabet Stavenow-Hidemark är fil dr och förste intendent vid Nordiska museet. Skildringen av det engelska inflytandet är hämtad ur hennes avhandling «Willabebyggelse i Sverige 1900-1925».
Om man betraktar 1800-talets byggnadsverk frikopplade från sina förebilder framstår de som en starkt uttrycksfull byggnadskonst med kvaliteter som det sena 1800-talet är ensamt om att uppnå, hävdade Fredric Bedoire vid byggnadsvårdsföreningens temadag ”I samma stil” på Berns den 15 oktober.
Maskinhallen, gestaltad av arkitekten Ferdinand Boberg, ingick i den storslagna Konst- och Industriutställningen på Djurgården 1897. Ska hallen återfinna sin plats i Stockholm till Expo 97? Tanken har fascinerat och engagerat arkitekt Bo Sahlin, som undersökt möjligheterna för dess återflyttning.
Den svenske militärarkitekten Carl Stål utarbetade 1834 ett Utkast till lärobok i byggnadskonsten. Hans uppdrag var att skriva en lärobok för undervisningen av kadetterna vid Karlberg. Grunderna hade han hämtat ”utur Professor Durands föreläsningar öfwer byggnadskonsten wid Polytechniska skolan i Paris”. Dessa lektioner hade den franske arkitekten Jean Nicolas Louis Durand utvecklat i slutet av 1700-talet och samlat till en serie läroböcker. De gavs ut 1802-05 som pedagogiska planschverk med ett hundratal blad och kommenterande texter under titeln Precis de le Vons d’architecture données a L’ecole polylechnique. De har senare översatts till en mängd språk och har under hela 1800-talet varit mycket spridda och citerade.
Det finns inte många jugendinteriörer bevarade, och de som finns kan det vara svårt för allmänheten att komma åt. Men Helena Wennerström har hittat en och tar oss med till Hotel Esplanade inne på en gård på Strandvägen i Stockholm
Kanske kan detta ord användas för de vanliga hus jag tänker berätta om. jag har själv hittat på det, det låter så fint med ”provinsiell klassicism”. Vanliga hus på landet, det har väl inte så mycket att göra med klassicism? Nej och jo. Allt som byggts sedan 1700-talet och långt in på 1900-talet med några anspråk har egentligen något förhållningssätt till den klassiska stilapparaten, till BYGGNADSKONSTEN, även i de fall då avståndet var stort. Det här ska handla om klassicism i denna mycket vida mening. Exemplen kommer från Hälsingland, den enda landsända jag känner något vidare till. Kanske det är annorlunda på andra håll i landet, det är det säkert, så dra inte för generella slutsatser.
Arkitekten Charles Emil Löfvenskiöld, som verkade under 1800-talets senare hälft, blev inte känd för att skapa stora monument. Han var en landsbygdens arkitekt och hans ambition var att bygga vackert, ljust och luftigt oavsett om det gällde ett torp eller en herrgård. Hans ritningar var lätt tillgängliga också för de mindre bemedlade.
Biografen som byggnadstyp och kulturmiljö har ett alldeles speciellt förhållande till funktionalismen, i det att bion finner sin form just med början år 1930 – året för Stockholmsutställningen och funktionalismens genombrott i Sverige. Roxy i Södertälje från 1939, är signifikativ, både byggnadsmässigt, ritad av biografarkitekten Björn Hedvall, och historiskt, bion lades ned alldeles nyligen.
Efter projektet med nyproduktion av 1700-talsmöbler tar nu intendent Lars Sjöberg ett än djärvare steg. Går det att återskapa vackra möbler så bör det även kunna gå med byggnader, är tanken. En liten 1700-talsherrgård, Sörby, från Mosjö socken i Närke har fått stå modell till ett unikt typhusprojekt. Här beskriver Lars Sjöberg och dottern, arkitekten Lovisa Sjöberg, projektet.
