Om Carl August Ehrensvärd och den nordiska klassicismen

Under det senaste decenniet har den nordiska klassicismen fått ett vidsträckt internationellt erkännande. Som byggnaderna presenterats på utställningar och i tidskrifter har de kommit att framstå som en sorts ideala projektioner av klassiciteten, utan tyngd och utan rötter. I konceptionsskedet i slutet av I 700-talet uppfattade man dem ganska annorlunda. Det var på inget sätt självklart, att ”stilen” eller de speciella byggnadstyper som hörde hemma vid Medelhavet kunde flyttas till en annan del av Europa, med helt andra betingelser. Montesqucus klimatlära var alltjämt aktuell, och romantikerna strävade efter en konst på nationell och regional grund, bortom alla smarta modeller.

En bjärt belysning av hela denna problematik ger oss Carl August Ehrensvärd (1745-1800). Han var inte professionell, skall det genast sägas. Han var däremot en lysande dilettant på många områden, estetiska såväl som naturvetenskapliga, och han formulerade sig på ett synnerligen träffsäkert sätt både som skribent och tecknare. I sina arkitekturprojekt samlade han mycket av det som låg i tiden av uttrycksvilja och förhoppningar om en ny ordning.

Mellan nordiskt och klassiskt

Carl August Ehrensvärds far var hög