Traditionellt byggande har alltid använt de material som platsen erbjudit. Timmer- och korsvirkeshusen är de självklara exemplen på detta. Det finns även andra, mindre kända, tekniker som skapats av tillgången på billigt material, till exempel i spåren av en ny närings uppblomstrande.

En utvändig väggläkt har lossnat. Tunna, horisontella murfogar mellan liggande 2-3 tums plank anas mellan brädklädselns spalt. Huset, ett bostadshus, kan vara 100-årigt: byggt någon gång på 1880- eller 1890-talen.

Få känner till det murade trähusets konstruktion – även inom byggnadsvårdarnas egna led. Byggnadshistoriker har, åtminstone vid vanliga inventeringar, haft svårt att fånga materialen som döljs mellan fasadmaterial och tapet. Ett antagande om att brädklädsel dolt en timmer- eller plankvägg och att man bakom puts funnit en tegelvägg har ju oftast stämt.

Inte heller för hantverkaren har väggkonstruktionen alltid varit begriplig. En och annan snickare, som har fått i uppgift att renovera ett fasadparti, ändra ett fönster eller liknande, har snabbt sågat sågen slö av något »smäck« i väggen; utan att förstå att han mött en murad plankväggskonstruktion, att hela huset är byggt med denna konstruktion!

Byggtekniken är ett av många exempel på återbruk av byggnadsmaterial enligt Kajsa Vargs princip, »man tager vad man haver«. I det här fallet har det