I programmet för årsmötet i Hjo 11-13 maj 1990 ingick ett besök vid Forsviks industriminnen, där en omfattande renovering av bruksmiljön påbörjades 1983. Inför renoveringen hade Eva Selling uppdraget att inventera bruksområdet och ge synpunkter på bevarandet. Artikeln är ett sammandrag av hennes rapport.
Jean-Paul Darphin, en fransman som länge arbetat i Sverige som antikvarie, har studerat sitt hemlands intressanta frivilligorganisationer som aktivt bidrar till byggnadsvården i Frankrike. Mycket skiljer i bestämmelser och förordningar mellan Sverige och Frankrike, men Jean Paul anser att den franska modellen vore värd att pröva här hemma. Svenska föreningen för byggnadsvård vill gärna stödja det initiativet, och söker nu anslag för en försöksverksamhet, i första hand genom att bekosta en grupp svenskars studier av den franska modellen.
Borgar, befästningar, slott kyrkor, soldattorp och kaserner har alla spelat en historisk roll. Runt dessa har städer och samhällen vuxit upp. Årets tema för Kulturhusens Dag den 14 september är försvarsbyggnader genom tiderna.
Här berättar Eva Selling om svenska gränsland och den uråldriga gränsen mellan Småland och Halland, Skåne och Blekinge.
Ett av våra största byggnadsminnesmärken är Göta Kanal, som uppfördes i mitten av förra seklet. Nu återställs stora delar till originalskick. Det visar sig att den ursprungliga byggnadstekniken är överlägsen senare tiders reparationsinsatser. Här berättar Göta kanalbolagets chef om restaureringarna.
Vi som lever nu har ett gemensamt: Vår byggkunskap är förbunden med ett industriellt byggande som inleddes på 30- och 40-talen och exploderade med 60- och 70-talens nya teknik och material samt 80-talets klimatiseringsexperiment. Den tusenåriga material- och hantverksteknik som föregått oss är åter på väg att vinna insteg – nu talar mycket för att vi levt inom en parentes i hantverkshistorien och att vi är på väg mot parentesens avslutning! Hantverk och traditionella sunda material har varit byggnadsvårdens område hittills, nu har hela byggindustrin börjat visa intresse.
Förr var det yrkesmänniskans tränade öga som förde de rätta färgkulörerna vidare vid ommålningar och restaureringar. Under de senaste decennierna har olika hjälpmedel tagits fram för att avgöra färgerna mer exakt och säkra kontinuiteten vid ommålning. På nästa uppslag finner du exempel från några av de planscher som givits ut.
Det finns inte många jugendinteriörer bevarade, och de som finns kan det vara svårt för allmänheten att komma åt. Men Helena Wennerström har hittat en och tar oss med till Hotel Esplanade inne på en gård på Strandvägen i Stockholm
Att lära känna ett hus är ett detektivarbete. Ombyggnader, lagningar, nytillskott har rört om bland pusselbitarna i husets historia, vilket gör det svårt att få ett helhetsgrepp om huset. Per Rydberg hjälper oss att tolka olika företeelser som kan ha avsatt sina spår både på husets yttre och inre.
Att lära sig snickeriernas profiler är som att läsa grammatik. De är uppbyggda efter antika förebilder och deras formvärld hittar vi i stenarkitekturen – i arkitraven och kolonnbasen. Vi ska här inte fördjupa oss i denna grammatik. Stellan Ridderstrand ger oss i stället en exposé över svensk snickerikultur under två perioder. 1750-1800 och 1850-1890. Artikeln utgör valda delar av hans betygsuppsats i konsthistoria som behandlar just dessa perioder.
