Förr var det yrkesmänniskans tränade öga som förde de rätta färgkulörerna vidare vid ommålningar och restaureringar. Under de senaste decennierna har olika hjälpmedel tagits fram för att avgöra färgerna mer exakt och säkra kontinuiteten vid ommålning. På nästa uppslag finner du exempel från några av de planscher som givits ut.
Den tiden är förbi då arkitekten uteslutande med hjälp av sitt estetiskt tränade öga bestämde kulörer genom att tycka till vid omfärgning av husfasader. Renovering sker allt mer på husets egna villkor och med hänsyn till dess utformning och tidigare färgsättning. Man skrapar i äldre färglager och försöker hänföra dem till olika tidsskeden i byggnadens historia. Då gäller det att para ihop rätt och bedöma hur färgen har åldrats. Till detta behövs erfarenhet och överblick. Också kunskap om de traditionella materialen, hur de hanteras och hur de åldras, är nödvändig. Sen måste förstås också den estetiska bedömningen komma.
Under de gångna tjugo åren har vi fått åtskilliga hjälpmedel, både för historisk – estetisk vägledning och för materialkännedom. Jag tror vi var först i Stockholm med att, byggnadsvårdsåret 1975, i text beskriva stenstadens huskulörer 1880-tal till 1920-tal, årtionde för årtionde. 1980 tydliggjordes detta i Elvy Engelbrektssons illustrerade plansch Stockholms malmar – epoker och färgkaraktärer, utgiven av byggnadsnämnden. Den hängde snart på varje arkitektkontor i staden och gjorde oss vana vid att konsultera den inför varje aktuell färgsättning. Så fick Elvy i uppdrag att tillsammans med byggnadsantikvarien Gudrun Lönnroth göra en plansch för Göteborg, Färg och fasadkaraktärer 1983. Arkitekturstilarna är i mycket desamma som i Stockholm men lokala särdrag finns i material och färger, t.ex. det gula teglet och allmänt ljusare kulörer utom på 1910 och 20-talen. Sådana särdrag finns mest överallt i landet även om grundkaraktären är gemensam. Trädgårdsstadens färger är ett färgprogram som Elvy gjort tillsammans med Helena Hambraeus för Alviks Måleri, delvis presenterat i Byggnadskultur 2/95. Med hjälp av Elvys Färgprogram för centrala Solna , som utkommit i år, kan Solnas sargade stadsbild förhoppningsvis repareras.
De äldre husen på landsbygden är mer särpräglade än de i städerna. Boverkets plansch Färger på trähus av Göran Gudmundsson och Johan Persson ger exempel på ett fåtal hus 1600 till 1950-tal med stilanalys och NCS-färgnummer. Lokalt förankrad är Färgtradition i Bohuslän med åtskilliga exempel på trähus i fiskeläget, gården, staden och badorten med miljöbilder och enskilda hus, också här med kulörer angivna med NCS-nummer.
NCS, Natural Color System, är ett teoretiskt färgsystem som nu allmänt används vid färgsättning. Det har således inget förhållande till äldre pigment men det kan användas som referens för att ange framtagna eller föreslagna kulörer. För att underlätta detta har Åke Svedmyr gjort ett urval relaterat till traditionella pigment.
För den som ägnar sig åt färgsättning av äldre hus är det angeläget att känna verkan av de pigment som förr användes, särskilt de vanliga jordpigmenten ockra, umbra och terra, de som man med fördel använder idag. Riksantikvarieämbetet gav på 1970-talet ut kalkfärgprover med recept och 1990 linoljefärg-provsamling. Nyutgåva, Kalkfärg 92, har kommit genom Knut Åkessons försorg. Byggnadsvårdsföreningens färgstickor med linoljefärg och jordpigment i vitblandning var ett bra redskap som tyvärr är slutsålt.
Med Kalkfärg på fasad, 1979, fick vi konkret hantverksinformation om kalkmålningstekniken. Byggforskningen ger i år ut en ny version, utvidgad både vad gäller teknisk beskrivning och historik, Klassikern Så renoveras torp och gårdar har ett bra kapitel om målning och pigment. I Pontus Tunanders och Lena Nessles böcker om dekorationsmåleri, t.ex. Skönt målat, lär vi känna de olika pigmentens och måleriteknikernas användning. I år har kommit Utvändig färgsättning av Karin Fridell Anter och Kristina Enberg, en översiktlig skildring långt bredare än de tidigare i ämnet. (Se sid 34.)
Vi har således nu tillgång till både historisk och teknisk vägledning. Vi kan till och med vara litet stolta över det intresse som mängden kalkavfärgade fasader i Gamla Stan i Stockholm väckte vid EU-seminarium om långsiktigt underhåll i våras.
Margareta Cramér
Byggnadsantikvarie som ägnat sig mycket åt färgsättning av äldre hus i Stockholm.
3/1997
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
