Lera är finfördelat mineral med en kornstorlek mindre än 0,002 mm, som i fuktigt tillstånd utgör en plastisk massa som lätt kan formas och som vid torkning blir hållfast och relativt beständig. Leran kan också brännas till mycket hållfast och beständigt tegel.
Att klä väggarna i timmerhus invändigt med lera är ett beprövat sätt att förbättra inomhusklimatet. Leran minskar draget och bidrar till bättre fuktbalans. Leran är även ljuddämpande och brandhämmande. Metoden fungerar lika bra idag.
Efter ett experiment godkände räddningstjänsten i Eksjö lerputsade väggar i renovering av Kvarnarps gård. Hur det gick till berättar Vicki Wenander.
I tävlingen Tyckomhus under arkitekturåret 2001 röstades Levide prästgård på södra Gotland fram som ett av Sveriges mest omtyckta. Där bor Solveig och Evert Malm-ström, som inte bara rustat huset utan också skapat en drömträdgård. Text & foto Stella Westerlund
Förr gjordes allt så begripligt, idag vill vi ofta komplicera saker i onödan. Ett exempel på detta utgör limfärg. Bland traditionella färger är denna den billigaste att tillverka och den som är mest arbetsekonomisk; dvs. man hinner stryka fler kvadratmeter per timmme än med andra färgtyper. Därför kom limfärg att användas överallt där dess tekiska begränsningar tillät det. Eftersom färgen var enkel till sin sammansättning och bara bestod av välkända vardagsämnen (krita, vatten och lim), så räckte det egna sunda förnuftet för att bedöma i vilka sammanhang färgen var lämplig att använda eller inte.
Linoleumattor, som en gång förknippades med status, hygien och modernitet, behandlas i dag som ett självklart slit- och slängmaterial. Vi kan ännu hitta fragment, slitna och utnötta, i garderober och under diskbänkar. I sällsynta fall påträffas dessa gamla vackra och färgstarka mattor i hela rum i något hus på landet.
Engelsmannen Nathan Smith beskrev redan 1763 en vaxduk till golv, där ytan på väv behandlades med en blandning av harts, tjära, vax, linolja och färg. Man hade upptäckt naturgummits – kautschukens – elastiska egenskaper och på 1790-talet användes det för första gången till en matta. Men inte förrän 1836 fick engelsmannen J. Pickersgill patent på att blanda värmd kautschuk med färg och valsa fast blandningen på en vävnad – en arbetsmetod som används vid framställningen av linoleummattor.
Sopnedkastet var uppfinningen som slog två flugor i en smäll. Det sparade inte bara arbete för husmödrarna, som slapp springa upp och ner i trapporna med sophinken, utan gav också mer utrymme för grönska och lek på gårdarna som tidigare varit fyllda av soptunnor.
När den uppvärmda luften stiger upp i skorstenen ersätts den av frisk luft som drar in i springor och otätheter. En mer kontrollerad ventilering enligt samma enkla principer kallas självdrag och fungerar än.
Lyckliga omständigheter har gjort att detta hus från 1909 i Gamla Enskede bevarat mycket av sina ursprungliga kvaliteter. Utöver det löpande underhållet med traditionella medel och till låga kostnader har nästan inget ändrats. En gång nödvändiga nya mellanväggar har tagits bort när familjesituationen tillåtit det.
Svenska byggnadsvårdsföreningen fick en ny ordförande vid årsmötet i Östersund den 27 maj. Det är Maria Jansén, som tar över rodret efter avgående Ingela Broström. Maria berättar här om sig själv, om sitt förhållande till byggnadsvård och om sina planer för föreningen.
