Skoklosters slott är det största palats som uppförts i Sverige av en privatperson. Från mitten av 1600-talet och några decennier framåt arbetade både kvalificerade murare, timmermän, snickare, målare och smeder vid slottsbygget. Naturligtvis hade de alla sina egna verktyg med sig, men slottets byggherre försåg också en del av hantverkarna med verktyg. Det är det unika med slottets samling av verktyg. Det är inte en samling med våra mått mätt, alltså något man bara samlat på, utan verktyg som har köpts för att användas men av en slump kommit att sparas på platsen.

Artrikedomen i vår byggda miljö är lika viktig att slå vakt om som i naturlandskapet. Husen omkring oss säger något om det samhälle vi lever i. Därför är det viktigt att bevara husen med respekt för deras egenart och den roll de spelar för stadens identitet eller platsens själ. Materialet ger formen – men vad händer då byggindustrins produkter ger material till förnyelse och byte men inte till underhåll?

Vad finns det för kulturhistoriskt värde i ett bostadsområde byggt 1964-1975? Allt har inte hög kvalitet, men en hel del har det, menar Klara Wirdby, som på uppdrag av det kommunala bostadsbolaget utrett karaktären och värdet i några bostadsområden i Gävle. Utredningarna ska nu användas som underlag inför upprustningsarbetet.

Tore Stenfelt är smed i Saltsjö-Boo. På gården står hans smedja intill familjens bostadshus och ett uthus. Nu har gårdsmiljön fått ett nytillskott i form av en rödmålad enkelstuga. Inspirerad av litteraturen om torvets förträfflighet som isolermaterial i husets väggar, bjälklag och tak beslöt sig familjen för ett experiment. Här presenteras resultatet.

Museernas insamling av föremål, uppteckningar, foton, uppmätningsritningar m m har pågått sedan slutet av 1800-talet. Deras arkiv utgör en ovärderlig källa till mångsidig kunskap om både husen och människorna.

Mälsåkers slott är ett av våra praktfullaste 1600-talsslott, men har under det senaste seklet behandlats hårdhänt. Nu restaureras slottet med hjälp av en speciell byggnadshytta, som tillkommit för renoveringen. Denna fungerar även som plantskola för specialhantverkare som vill ägna sig åt byggnadsvård.

Bevarandeföreningar är ett levande bevis på det intresse som finns för den svenska staden. Någon förening för rivningar, storskalighet och nybyggnad finns knappast! Man kan hånfullt tala om nostalgi, men intervjuer med stadens invånare visar på samma mönster. Människor tycker mer om de gamla och invanda husen och miljöerna än de nya och avvikande. Men ändå vill alla bo i en levande stad. Och levande städer förändras ständigt! Det skriver arkitekt Viveca Berntsson i denna artikel om staden och stadsförnyelse.

Det ska vara tyst i skogen när sojden tänds. Förr var sojdgubben ensam i sin skog, men numera välkomnas alla turister att se på hur ett gammalt hantverk lever vidare, tack vare några entusiaster som vill upprätthålla en urminnes tradition på orten. Elisabet Claesson har träffat sojdgubben i Tofta på Gotland. I Harrys skog i Tofta finns en stor sal. Mitt i salen, med höga pelare av gran och fur, ligger sojden. I sojden bränner man tjära. Följaktligen heter tjärbränning sojdesbränning på gotländska.

Jean-Paul Darphin, en fransman som länge arbetat i Sverige som antikvarie, har studerat sitt hemlands intressanta frivilligorganisationer som aktivt bidrar till byggnadsvården i Frankrike. Mycket skiljer i bestämmelser och förordningar mellan Sverige och Frankrike, men Jean Paul anser att den franska modellen vore värd att pröva här hemma. Svenska föreningen för byggnadsvård vill gärna stödja det initiativet, och söker nu anslag för en försöksverksamhet, i första hand genom att bekosta en grupp svenskars studier av den franska modellen.