Artrikedomen i vår byggda miljö är lika viktig att slå vakt om som i naturlandskapet. Husen omkring oss säger något om det samhälle vi lever i. Därför är det viktigt att bevara husen med respekt för deras egenart och den roll de spelar för stadens identitet eller platsens själ. Materialet ger formen – men vad händer då byggindustrins produkter ger material till förnyelse och byte men inte till underhåll?

Samhällets förmåga att manifestera sig har i alla tider avspeglat sig i byggandet. Byggnadskonsten ger form åt tekniska och funktionella behov inom givna ekonomiska och politiska villkor. Kulturmiljöer är skapade av människor för vissa ändamål. En del tycker vi är vackert, annat är fult. Det är omdömen som vi vet kommer att ändras med tiden, men oavsett utseendet är alla byggnader historiska dokument över beslut som är fattade och arbeten som är utförda. Vi skapar vår identitet i relation till tid och rum. Så kommer man också att kunna avläsa och tolka det vi bygger nytt eller bygger om i dag.

Att bevara byggnader är ett sätt att bibehålla mening och sammanhang. Formen äger inget material – det är materialet som låter formen träda fram. Artrikedomen är inte bara önskvärd i naturlandskapet utan också i det kulturlandskap som den byggda miljön är.

I dag anar man en förändring i sättet att se på den byggda miljöns olika värden. Man frågar efter och diskuterar begrepp som stadens identitet, platsens själ, genus loci och liknande. Med inträdet i EU har den nationella identiteten och dess förhållande till byggnadskultur och bebyggelsemönster fått ökad uppmärksamhet. Vad vore Sverige utan röda stugor? Med få undantag finns de inte i övriga Europa.

Tradition att bygga nytt

I förhållande till övriga europeiska stater har Sverige det yngsta bostadsbeståndet. Nästan två tredjedelar av våra bostäder är byggda efter 1950. Det beror på att vi rev eller ändrade närmare en miljon bostäder under rivningsraseriets tid. Det finns en tradition att bygga nytt, men inte att förvalta. Av det har man ibland dragit den felaktiga slutsatsen att allt nytt är bättre än gammalt. Så är det inte alltid, men förvisso inte tvärt om heller.

Kanske är det just på grund av nybyggnadstraditionen som det finns en sådan mottaglighet för de vackra reklambroschyrer som trillar ner i brevlådan med nya läckra fasadfärger och energisnåla fönster. Inspirerad åker man i väg till byggvaruhuset och handlar.
Färgen är läcker och kommer att vara fräsch garantitiden ut, men hur många läser vad burken egentligen innehåller? Det är förrädiskt när det inte riktigt framgår vad linoljefärgen, som nu blivit så populär, är »förstärkt« med.

Energifönstret håller säkert det ställda kravet på energi. Men hur kommer det att påverka husets ventilation och utseende?
I dag styrs vår byggnadskultur i hög grad av byggindustrins produkter. Men försäljare av byggnadsmaterial och färger skall vara skickliga i sitt yrke att sälja och kan inte avkrävas något ansvar för byggnadskulturen. Det finns också en seglivad myt om att det finns underhållsfria material. Ett underhållsfritt material går per definition inte att underhålla – det är till för att användas en gång och sedan kastas!

Detaljerna som gör det

I en undersökning som gjorts vid Lunds Tekniska Högskola har man följt ögonrörelserna hos ett antal personer som betraktade en husfasad. Resultatet visade att försökspersonerna alltid först fäste blicken på detaljer som fönster och dörrar. Det var detaljerna som i sin tur ledde till helheten. Därför är det viktigt att förstå vilka detaljer som ger byggnaden dess specifika karaktär och på vilket sätt det sker. Det finns en utomordentlig paragraf i plan- och bygglagen att hålla i handen:

Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. (3:e kap. 10§).

Paragrafen säger inte att man inte får ändra, utan talar om hur man kan göra, nämligen avväga de tänkta åtgärderna mot de karaktärsgivande ord som räknas upp. Orden hjälper till att belysa det som ger huset dess stil. Paragrafen skall inte bara ses som ett påbud utan som en rådgivande text.

Det finns också ställen att gå till för rådgivning, flera av dem utan kommersiella bindningar. Byggnadsnämnderna har en skyldighet att informera och ge råd och många museer har rådgivning i byggnadsvård. Det finns också konsulter som är kunniga i ämnet. Kostnaden för att anlita en sådan är ofta liten i förhållande till priset på fastigheten.

Material och konstruktioner

Byggnader förändras. För bara några decennier sedan kunde förändringarna ske inom en känd och given ram. Det fanns få men beprövade material och konstruktioner och deras inbördes samverkan var känd. I dag är utbudet av material stort och inte alltid prövat under en längre tid. En blandning av nya och traditionella material kan ge oönskade resultat både från utseendemässig och teknisk synpunkt.

Om man begränsar ingreppen minskar risken att byggnaden tekniska status rubbas. De olika delarna i en äldre byggnad ingår ofta i ett känsligt balanserat system och påverkar varandra på ett sätt som kan vara svårt att få en uppfattning om utifrån teoretiska bedömningar avsedda för nybyggande. Många gånger kan man inte heller se alla konsekvenser av en åtgärd förrän efter längre tid.

När man byter ut ursprungligt byggnadsmaterial mot nya standardmaterial och utförande som är främmande för husen försvinner eller döljs spåren av föregående generationers uttryck och kunnande. Den tradition som bebyggelsen kan förmedla försvinner när tidsdimensionen och karaktären slätas ut.

Tekniken inte allt

Det har utan tvivel skett ett uppvaknande sedan rivningsraseriets dagar. Att inte se byggnader från annat än teknisk och ekonomisk synpunkt har visat sig vara för torftigt. Medvetandet har höjts bland dem som påverkar byggprocessen, åtminstone när det gäller husen före andra världskriget. Men hur är det med intresset för efterkrigstidens hus? På Boverket får vi ofta frågor om hur man ska göra för att behålla karaktären på till exempel väl genomarbetade och vackra egnahemsområden.

För att behålla en artrik byggnadskultur måste vi bli kunnigare beställare, undersöka huset och tänka efter före besöket på byggvaruhandeln. Byggmaterialfirmorna har ingen anledning att ta fram varor som ingen frågar efter. Om vi nöjer oss med att ställa krav på fönster enbart från energisynpunkt och inte bryr oss om utformningen kommer utbudet att förbli torftigt.
Men med detta kan vi inte låta oss nöja, eller hur? Vi förtjänar en bättre byggnadskultur.

Urve Lepasoon

Byggnadshistoriker och arbetar vid Boverket i Karlskrona.

1/2001