I början och i mitten av 1900-talet fick tillverkningen av träbaserade skivor stor betydelse. Skogsindustrin kunde utnyttja den värdefulla skogsråvaran effektivare. Träskivorna var efterfrågade då de var mycket väl lämpade för den växande byggindustrin, som innebar seriebyggande och en högre grad av mekanisering. Även inom möbel- och inredningsindustrin fanns ett ökat behov av träskivor. Träskiveindustrin har skilda produktionsanläggningar och produktionen kan delas in i fyra olika huvudprodukter: plywoodskivor, lamellträskivor, träfiberskivor, spånskivor.

Plywoodskivor

Plywood är den äldsta typen av träskiva. Ordet plywood i svensk översättning betyder skiktträ. Kryssfanér är en äldre svensk beteckning. Den beskriver skivans uppbyggnad som består av ett antal lager faner, som med växlande fiberriktning limmas samman under högt tryck till en skiva.

Kunskap om plywood fanns redan 1500 år före Kristus. Väggmålningar i Egypten visar hantverkare som skär faner och det finns bevarade sarkofager som är uppbyggda av skiktträ hoplimmade i flera lager. Faner enligt plywoodprincipen användes i möbler under antiken och blev särskilt utvecklat i möbelkonsten under 1700-talet. Industriell tillverkning kom först när såg- och knivverktygen var utvecklade, vilket gjorde det möjligt att ur en större stock skära eller svarva större stycken sammanhängande faner. Den fanersvarv som utvecklades i slutet av 1800-talet blev basen för en ökad produktion. Parallellt utvecklades också