Det byggda kulturarvet berör alla, men är trots detta märkligt frånvarande i de politiska partiernas program. Däremot får rivningsfrågor ett stort fokus lokalt, ofta tack vare enskilda politiker. Malin Lernfelt visar att det är dags att lyfta frågan om kulturarvet även nationellt.
Den som söker efter kulturmiljö eller kulturhistoria i de etablerade partiernas nationella idé- eller partiprogram letar förgäves. I de delar som behandlar kulturpolitik diskuteras i huvudsak museiverksamhet, teater, kulturskola och liknande, sådant som handlar om människors möjligheter att med stöd av det allmänna leva ut sin kreativitet eller ta del av andras verk. Kultur pekas ut som ett verktyg att skapa gemenskap och delaktighet och som ett sätt att befästa demokratiska värderingar eller bygga allianser med näringslivet.
Kulturarv är också kultur
Mycket sällan lyfter man fram arkitektur, byggnadsvård eller det traditionella hantverket som en viktig del av kultursfären. Det är märkligt. Inte minst eftersom det byggda kulturarvet är viktigt för svenskarna. Gång på gång får vi bevis för detta när människor rasar och sörjer över äldre miljöer som jämnats med marken.
I kommunernas marknadsföring för att locka turister eller nya invånare är det alltid i dehistoriska stadskärnorna, små gränder, klassisk landsbygd med rödmålade lador,korsvirkeshus, sjöbodar eller andra för platsen unika och älskade miljöer som är i fokus.
chefredaktör för
Smedjan. Foto: Tobias Björkgren
Viktigt att vara modern
Trots det alltså detta till synes totala ointresse från rikspolitiken. Varför det är så kan man fundera över. Svend Dahl, statsvetare, och chefredaktör för Timbros magasin Smedjan menar att det troligtvis främst beror på att detta är frågor som är svåra att tillämpa i relation till den klassiska höger–vänsterkonflikt som under lång tid präglat svensk politik.
– Partiernas fokus har legat på ekonomi där de stora skiljelinjerna har funnits. Tillväxt är vad som eftersträvats och i det ligger enligt rådande normer att bygga så mycket och modernt som möjligt. Man har satsat på stora infrastrukturprojekt och inte funderat så mycket över hur det påverkar andra värden, som till exempel kulturmiljöer. Fortfarande i dag finns också rester av 60-talets rivningsvåg kvar, att ta bort det gamla och ersätta med nytt och modernt hör ihop med bilden av Sverige som progressivt välfärdsland och det är en identitet många inom politiken vill hålla fast vid, säger han.
Lokalt engagemang
Dahl pekar också på att ärenden som rör byggnadsvård och bevarande rent konkret ligger på kommunal nivå och faller under det kommunala självstyret. Därför blir de lätt perifera nationellt. Lokalt kan de dock ta stor plats. Men om frågorna kommer upp på agendan är det ofta till följd av någon eller några politikers särskilda engagemang. Vilket parti som intar vilken position kan också skifta från kommun till kommun.
Moderaterna och Socialdemokraterna, förordar inte sällan rivning.
Skall man urskilja någon sorts mönster är det att de mindre partierna, Liberalerna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Centern och Kristdemokraterna, oftare är emot att kulturhistorisk bebyggelse försvinner, medan de stora partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna, inte sällan förordar rivning.
Men det kan se annorlunda ut. Det finns det många exempel på. När det beslutades om rivning av det anrika Länssjukhuset i Umeå, byggt 1907 och ritat av den välkände arkitekten Axel Kumlien med tillbyggnad av Ernst Stenhammar 1921 ställde sig MP på S och M:s sida, vilket avgjorde byggnadens öde.
När plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun röstade om framtiden för det 200 år gamla brygghuset i Odinslund var Liberalerna det enda partiet som yrkade på att avslå rivningen.
Det händer också att partier nästan från en dag till en annan tvärt byter fot i byggnadsvårdsfrågor…
I Stockholm har Socialdemokraterna kritiserat Centern för att hota omistliga kulturvärden efter att C bland annat ifrågasatt Stadsmuseets roll som remissinstans i byggprocesser.
Det händer också att partier nästan från en dag till en annan tvärt byter fot i byggnadsvårdsfrågor när en ny person tar över som kommunalråd. Så skedde till exempel i Göteborg där S under decennier varit det stora rivningspartiet, och partiets starke man Göran Johansson till exempel förordat att Södra Gårda (som nu räddats) skulle jämnas med marken.
När byggnadssnickaren Jonas Attenius tog över som partiets lokala toppnamn satte göteborgarna nästan morgonkaffet halsen efter att han 2019 gick ut i GP till försvar för kulturmiljö och klassisk arkitektur. Det hade ingen trott skulle komma från en socialdemokrat.
Kulturmiljöernas symbolvärde
Det finns dock ett parti som tycks mer konsekvent än andra i de här frågorna. Sverigedemokraterna. SD är också det enda partiet som mer övergripande formulerat sig runt vikten av att bevara det byggda kulturarvet.
– SD håller som relativt nytt parti fortfarande på att formulera en ideologisk position. Bortsett från invandringsfrågorna har partiets politik i stor varit som ett blankt blad som de måste fylla med något. De befinner sig också lite vid sidan av den klassiska höger–vänsterkonflikten och i den berättelse om Sverige som SD vill teckna passar byggnadsvård och kulturmiljöfrågor väl in, säger Svend Dahl.
Frågan är hur länge SD förblir ensamma om att driva byggnadsvårdsfrågor ur ett större perspektiv? Kulturmiljöerna är kraftfulla symboler som engagerar, och allt fler intresserar sig för bevarande och traditionellt hantverkskunnande.
Utan tydliga lagar att luta sig mot är de lokalpolitiker som vill motarbeta skövling av kulturarvet betydligt sämre rustade.
Människor protesterar mot rivningar, organiserar sig i protester via sociala medier och tusentals vill numera rädda ödehus och restaurera fastigheter. Det växande intresset för bevarandefrågor manifesterade sig också under valet 2018 då lokala partier med stadsbyggnad och kulturmiljöer som viktiga frågor drog många röster på flera håll i landet, bland annat i Karlstad och Vaxholm. Nästa gång svenskarna går till val, 2022, borde det vara betydligt svårare för de etablerade partierna att blunda för den utvecklingen.
– Det skulle inte förvåna mig om de här frågorna får större utrymme vid nästa val, särskilt på lokal nivå, säger Svend Dahl. Det har varit enkelt för politiker att val efter val fokusera på fler jobb och fler bostäder men det är inte alltid det trumfar allt annat. Väljarna tycker helt klart att kulturmiljöerna är viktiga och skall man inte tappa mer till alternativa partibildningar måste det tas på allvar, menar Svend Dahl.
Lyft in kulturarvet i partiprogrammet!
Förhoppningsvis får han rätt och i den bästa av världar läggs även ett större fokus på byggnadsvårdsfrågor nationellt. Det är riksdagen som fattar beslut runt PBL, plan- och bygglagen, vad som skall vara riksintresse och hur reglerna ser ut runt olika skyddsmärkningar. Utan tydliga lagar att luta sig mot är de lokalpolitiker som vill motarbeta skövling av kulturarvet betydligt sämre rustade.
Därför borde samtliga partier i sina partiprogram adressera det byggda kulturarvet. Väljarna förtjänar en större tydlighet i var de står i en fråga som berör varje medborgare och de miljöer vi lever våra liv i och runt.
