Vad säger till synes triviala vardagsminnen om en plats och dess betydelse för stadens invånare? Det är en av de frågor som står i fokus i ett pågående forsknings- och utvecklingsprojekt i Helsingborg. Elisabeth Högdal är projektledare och berättar mer om varför man ska ta hänsyn till människors minnen när framtidens stad planeras.

Projektet »Bygga och utveckla plats genom mänskliga minnen« startade i november 2019, men tog sin början redan 2017, då en pilotstudie genomfördes i Helsingborgs hamn.

Under ett år undersöktes hamnens historia, framför allt hur den tedde sig genom minnet från alla de människor som arbetat och rört sig där genom åren. Genom deras berättelser framträdde en mångfacetterad plats.

Det intressanta var att de flesta av byggnaderna och det mesta av de materiella företeelserna var försvunna – hamnar är ju föränderliga. Hamnen levde i minnet på de människor som tillbringat sin tid där.

Platser som format livet

Det vi fann stämde mycket bra överens med diskussioner kring det immateriellas betydelse, där exempelvis filosofen Michel de Certeau visat på hur staden blir en praktik där det immateriella och det materiella smälter samman.

Människor skapar och förändrar sina identiteter i relation till platser, och detta förklarar också varför stora materiella förändringar av en plats kan bli så känsloladdad för de som har en relation till den – radikala förändringar gör att det också händer något inuti människor. Platser är, för att använda de Certeaus terminologi, bokstavligen hemsökta för de som håller platsen viktig, de synliggör den egna existensen och blir till påminnelser om sådant som format livet för stadens människor.

Detta kan också åtminstone delvis förklara varför stadsplanering rätt ofta hamnat på kollisionskurs med de människor som berörs av planerna på olika sätt. Det finns numera ofta en ambition att involvera de som berörs av förändringarna. Men det är inte alltid så lätt att föreställa sig »framtiden« och hur denna bör gestaltas. Vanliga invånare är ju faktiskt inte planerare, de är experter på sin plats. Ett annat problem är att människor ofta får tycka till om det som ska göras när rätt mycket redan är planerat – de synpunkter de eventuellt kan ha riskerar att bli ett utanpåverk som egentligen inte får någon grundläggande betydelse.

Att använda berättelserna

Resultatet från pilotstudien kom att i mycket hög grad handla om vad människors minnen egentligen kan bidra med, och på vilket sätt detta skulle kunna få betydelse för planeringens och gestaltningens olika processer. Det är också detta som det forsknings- och utvecklingsprojekt, finansierat av Formas, som tog sin början i november 2019 ska  undersöka.

 

---

Målet är att skapa en verktygslåda som visar på olika sätt förstå och översätta människors minnen till en planeringspraktik.

---

 

Syftet är att skapa verktyg för hur planering kan ta sin utgångspunkt i olika slags berättelser och den platskänsla som framträder genom de människor som relaterat till platsen.

Målet är att skapa en verktygslåda som visar på olika sätt att hitta, förstå och översätta människors historia och minnen till en planeringspraktik.

Värdet av att känna igen sig

Verktygslådan heter »Minnesplaneringsmetoder « (MPM) och skapas genom samverkan, där aktörer i Helsingborg har initierat praktiska tester av idéer (testbäddar) där vi tillsammans kan pröva arbetssätt och idéer.

Just nu testar vi att ta in människors minnen i den kommande översiktsplanen 2021. Där har en del av samrådet handlat om att samla in människors minnen. De har berättat om stort och smått, och detta har gett en bild av områdena och deras karaktär.

Det är komplicerat att koppla samman vardagsberättelser med ett så övergripande dokument som en översiktsplan, men berättelserna kan ge viktiga fingervisningar om något så trivialt som att identifiera vad som kan förändras och vad som bör lämnas ifred.

Det kan också handla om att lyfta det immateriella som ett värde i framtida planering. Berättelserna har synliggjorts via en digital karta. Kartan blir en hjälp för att identifiera viktiga identitetsbärande element som kan bevaras och utvecklas. Det ger en möjlighet att förändra på ett sätt som gör att människor känner igen det som de betraktar som »sitt«.

Några samarbeten

Ett annat delprojekt handlar om arkitektur och gestaltning, där vi har haft workshops kring hur minnen och platsens historia kan bli utgångspunkt för en arkitekttävling.

Projektet samverkar också med Järfälla kommun utanför Stockholm, där nu berättelser om platsen och dess historia blir inspiration i arbetet med att utveckla Jakobsbergs centrum.

Där används också det digitala kartverktyget och ambitionen är att göra intervjuer, gåturer och berättarkaféer. Här kan även fotografier som samlats in och som blir till en fotoutställning i höst, utgöra ett viktigt underlag för att skapa en bild av vad som varit betydelsefullt för invånarna i deras vardag.

Vi har också samverkan med flera arkitektkontor och även arkitektutbildningen vid LTH, Lunds universitet.

Vad är en »unik plats«?

Ett problem inom platsutvecklingen är att den ofta hängt ihop med olika prestigeladdade försök att »sätta platsen på kartan«. Platsutveckling har ofta varit synonymt med varumärkesbygge, och paradoxalt nog har detta ofta resulterat i likriktning i det att det skapats en norm för hur »unika platser« ska gestaltas.

Här ser vi att den komplexitet och mångfald som träder fram genom människors minnen och upplevelser, kan ge möjligheter att på ett mer kreativt sätt skapa personlig och unik plats. Det kan göras genom förändringar i flera av platsutvecklingens olika delar. Några av de konkreta resultat som redan finns är att detta perspektiv arbetas in i Helsingborgs översiktsplan 2021, och ett annat konkret exempel är att alla berättelser gör det lättare att namnsätta gator och platser. Projektet har även stärkt ambitioner att bevara kulturmiljöer, fast på ett lite annorlunda sätt.

 

---

Det handlar inte om att återuppbygga det förflutna utan att skapa platser där det som har betytt något för människor kan tas med in i framtiden.

---

 

Den gamla varvskranen i hamnen skulle bevaras som en materiell lämning som speglade det förflutna. Den var som vilken gammal kran som helst, tills vi upptäckte vem som suttit där. Det var Gullberg. Han satt ofta däruppe och mumsade på en ring med rå falukorv, och det fanns många historier om honom. Detta gjorde att de immateriella värdena synliggjordes på ett mycket konkret sätt, och kranen kom till liv. »Gullbergs kran« är ju inte vilken kran som helst.

När projektet avslutas i november 2021 är tanken att alla testbäddar och diskussioner ska ha trattats ner till olika verktyg för att på ett enkelt och konkret sätt kunna identifiera platsens och människornas berättelser och omsätta dessa till stadsutveckling.

Det handlar inte om att återuppbygga det förflutna utan att skapa platser där det som har betytt något för människor kan tas med in i framtiden.

Vi hoppas också kunna bidra till en större helhetssyn på vad som betraktas som ett kulturellt värde, där just relationen mellan plats och människa sätts i centrum. Vi hoppas att detta ska kunna ge konkreta verktyg för att skapa större variation, kreativitet och mångfald i stadsutvecklingsprojekten.

 

Elisabeth Högdahl, fil dr i etnologi vid Lunds universitet

 

Fakta om planeriongsmetoden

Projektet »Utveckla och bygga plats genom mänskliga minnen« är ett forsknings- och utveck-
lingsprojekt finansierat av det statliga forskningsrådet Formas.

Det pågår 2019–2021, och sker i samverkan mellan Institutionen för service management
och tjänstevetenskap, Lunds universitet och Helsingborgs stad. Även Järfälla kommun är en samverkanspart.

Projektledare är Elisabeth Högdahl, fil dr i etnologi, övriga forskare är Ola Thufvesson, fil dr i kulturgeografi och Anja Petersen, fil dr i etnologi och även verksam vid Dunkers kulturhus. Kontaktperson för Helsingborgs stad är Jessica Engvall, enhetschef för samhällskommunikation. Ingela Isaksson, planarkitekt vid Järfälla kommun, är kontaktperson för Jakobsbergs centrum.