Industriellt tillverkat tegel – ett antikvariskt dilemma

På 1940-talet kompletterades Tidstrands yllefabrik i Sågmyra med en sex våningar hög byggnadsvolym. Liksom den äldre huskroppen uppfördes den nya delen i rött tegel. Tillbyggnaden har både klassicerande och modernistiska detaljer. Foto: Malena Andersson

Ett område som tidigare fått liten uppmärksamhet i byggnadsvårdsbranschen är industriellt tillverkat tegel. I Sverige finns ett stort antal kulturhistoriskt värdefulla tegelbyggnader från efterkrigstiden som redan nu är i behov av reparationer. Frida Karlsson har intresserat sig för ämnet och beskriver i sin artikel hur utmaningarna ser ut. Särskilt fokus sätts på avsaknaden av en inhemsk tegelindustri.

I dag finns ingen industriell tillverkning av tegel i Sverige. Bara för några år sedan lade de sista aktörerna ner och teglet måste nu beställas från internationella tillverkare. Samtidigt har vi ett enormt efterkrigstida byggnadsbestånd med byggnader vars fasader till stor del utgörs av just industriellt framställt tegel. Många av byggnaderna står inför omfattande renoveringar och restaureringar – eller rivningar. Hur kommer det sig då att Sverige, till skillnad från de länder som vi importerar tegel

Intressant, eller hur?

Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.

Inget/Glömt lösenord?
keyboard_arrow_up