»Träd som växer på gårdsplaner röner en uppmärksamhet som inte kommer andra till del, men drabbas i gengäld av ett större slitage, dras in i familjelivet, behängs med minnen, förvandlas med tiden själva till krönikor.« Detta citat av Werner Aspenström och mycket annat får du här berättat om våra närmaste botaniska släktingar, vårdträden, av Allan Gunnarsson
Ett riktigt ”spökhus” med rivningsföreläggande, stora hål i taket och grävlingbo i grunden. Är det verkligen en bra idé att försöka reparera det om man är nybörjare inom byggnadsvården? Nej, tyckte många, men simone johannisson valde att lita på sitt eget omdöme. Här berättar hon själv om projektet.
Mineralull är det dominerande isoleringsmaterialet sedan 1960-talet. Vid sidan om mineralull och glasfiber finns alternativ tillverkade av cellulosafiber. Dessa organiska material förespråkas av dem som inte bara bryr sig om en rationell byggprocess utan även husets – och därmed de boendes – bästa. Cellulosafibern har egenskaper som förenar fördelarna hos såg- och kutterspån med mineralullens isoleringsförmåga. Här inbjuder Bengt Adolfi till diskussion och debatt.
Vad finns det för kulturhistoriskt värde i ett bostadsområde byggt 1964-1975? Allt har inte hög kvalitet, men en hel del har det, menar Klara Wirdby, som på uppdrag av det kommunala bostadsbolaget utrett karaktären och värdet i några bostadsområden i Gävle. Utredningarna ska nu användas som underlag inför upprustningsarbetet.
Ungurmuiza herrgård ligger i Gauja nationalpark vid sjön Ungur i Cesis län omkring tio mil nordöst om Riga. Det är en av Lettlands mest storslagna och mest väldokumenterade herrgårdsanläggningar. Den 530 m2 stora timmerbyggnaden är omgiven av en sagolikt vacker park. Huvudbyggnaden uppfördes 1730-32 för en balttysk familj, von Campenhausen. Det var en av de första barockbyggnaderna i Livland och den kom att bli förebild för många liknande byggnader efter det stora Nordiska kriget.
Sven-Erik Sihlberg är byggmästare och har lång erfarenhet av att arbeta med gamla hus. Med sin firma Ebbalund i Gustavsberg har han specialiserat sig på kulturhistoriskt intressanta byggnader. Här tipsar han om knep att upptäcka mögel, röta och skadeinsekter.
På Öland har man byggt en kalkugn för att på gammalt vis bränna kalk. Projektet startades på initiativ av slottsarkitekten Erik Wikerstål för att få lämpligt kalkbruk för att reparera Borgholms slottsruin och Kalmar slott, som under många år felaktigt lagats med cement. På Öland har från medeltiden och ända till 1900-talets början bränts kalk med hydrauliska egenskaper. I det aktuella projektet har man provat att återuppta traditionell kalkframställning av ölandskalksten. Förhoppningsvis ska tillverkningen återupptas och bli ett komplement till den välkända gotlandskalken i underhållet av våra kulturbyggnader.
Kalkugnarna i Östra Torp i Skåne är av så kallad kupoltyp och de äldsta som finns bevarade uppfördes i mitten av 1800-talet. Efter att ha tjänat kalkbränningen i hundra år lämnades de att förfalla. Men för ett tiotal år sedan startade länsantikvarien i Malmö en räddningsaktion. Arkitekt Frank Matl fick uppdraget att göra uppmätnings- och restaureringsritningar.
Om man betraktar 1800-talets byggnadsverk frikopplade från sina förebilder framstår de som en starkt uttrycksfull byggnadskonst med kvaliteter som det sena 1800-talet är ensamt om att uppnå, hävdade Fredric Bedoire vid byggnadsvårdsföreningens temadag ”I samma stil” på Berns den 15 oktober.
Träden utgör ett viktigt inslag i kulturlandskapet i synnerhet då de bildar alléer. De äldre alléträden ger också livsrum för fåglar, fladdermöss, insekter, lavar och mossor. Vården av träden bör därför ta hänsyn till både kultur och natur.
