Kristina Berglund är arkitekt SAR/MSA och tidigare vice ordförande i Svenska byggnadsvårdsföreningen. Hon är en av författarna till yttrandet över planförslaget Van der Huff 8, Stockholms stad. Här förklarar hon vad den egentligen handlar om.

Vad handlar yttrandet om?
– I projektet föreslås en komplettering med en ny byggnad i en erkänt synnerligen kulturhistoriskt värdefull miljö med befintlig bebyggelse av byggnadsminnesklass och i ett område som utgör en så kallad värdekärna i riksintresset.

– Den nya byggnaden föreslås utformas på ett sätt som innebär en kraftig kontrast mot den värdefulla miljön, inte med den anpassning i det arkitektoniska uttrycket som platsen kräver för att nå en god helhetsverkan.

Varför är det viktigt att man tar hänsyn till omgivningen när man utformar en byggnad?
– Vi vet att människor uppskattar harmoniska och väl sammanhållna miljöer, miljöer som erbjuder både samspel och väl sammanhållna stadsrum, ”att husen talar med varandra”, och variation som ger omväxling.

Varför engagerar sig Svenska byggnadsvårdsföreningen i frågan?
– I tillväxtstäder är förtätningsivern idag stor, ofta på bekostnad av oersättliga kulturvärden. Devisen ”Varje tid ska ha sitt uttryck” har slagit ut all känsla för att det också krävs anpassning, något som binder ihop. Det är fullt möjligt att använda sin tids uttryck och samtidigt uppnå en god anpassning.

Är det inte spännande att blanda ny och gammal arkitektur?
– Jovisst, men inte på ett sätt som innebär att det nya ska slå knockout på det gamla.

Vill Svenska byggnadsvårdsföreningen att all nybyggnation ska göras i ”gammal stil”?
– Verkligen inte. Men man kan lära mycket av äldre uppskattade miljöer – mänsklig skala, lagom variation, omsorg om fasaduttrycket, hänsyn till hela stadsbilden, harmoniska gaturum till exempel.