Rundvik i Västerbotten är samhället som till stora delar är byggt av masonit. Här fanns nämligen den första svenska masonitfabriken. Trots att materialet nu har 60-70 år på nacken har byggnaderna åldrats väl. Västerbottens museum har studerat hur masoniten kan underhållas, repareras och renoveras.

Många väggar, tak, golv, dörrar och inredningar i 1900-talets svenska bostäder är gjorda av masonit. Sedan 1929 då tillverkningen kom till Sverige har det varit ett billigt, lättillgängligt, lätthanterligt och miljövänligt byggmaterial. Under några år-tionden på 1900-talet var masonit till och med det dominerande väggmaterialet i Sverige.

En äkta masonitskiva tillverkas idag av enbart träfiber under högt tryck, helt utan lim eller andra kemiska tillsatser. En uttjänt skiva kan brännas eller grävas ner. Detta gör masonit till ett av de miljövänligaste materialen man kan bygga med.

I de hus som ursprungligen uppfördes med och av masonit har materialet ett oersättligt kulturhistoriskt originalvärde. Det är därför värdefullt att eventuella reparationer eller ombyggnader av en sådan byggnad görs varsamt. Byter man ut masoniten mot till exempel spåntad panel eller gipsskivor förlorar man en del av det som ger huset dess karaktär och kulturhistoriska värde.

Masonitens födelseplats

Åren 2005-2006 drev Västerbottens museum ett projekt inom ”Det moderna samhällets kulturarv” som kom att kallas för Masonitesamhället Rundvik. Syftet var att dokumentera materialet och dess olika användningsområden samt att ta reda på hur det kan underhållas, repareras och renoveras. Vi ville också inventera förekomsten av masonithus i Rundvik, masonitens födelseplats i Sverige.

I Rundvik har masoniten använts i vart och vartannat hus, till fasader, tak och interiörer. De flesta husen är byggda mellan 1929 och 1970 när Rundvik och masoniten hade sin absoluta höjdpunkt. Här finns en blandning av egnahem, tjänstemannabostäder och offentliga byggnader. Vissa hus byggdes enligt tidens funktionalistiska ideal medan andra tack vare masoniten kom att efterlikna hus i mer traditionella byggnadsstilar med fasader i träpaneler och slätputs.

Ett ansenligt antal byggnader i Rundvik är fortfarande klädda med den ursprungliga masoniten och är i förvånansvärt bra skick trots materialets ålder på 60-70 år.

En amerikansk uppfinning

Masoniten passade väl in i dåtidens funktionalistiska mode och fick sitt genombrott i Sverige i samband med Stockholmsutställningen 1930. Materialets formbarhet innebar att den var som gjord för de runda hörn som ofta kännetecknade funktionalismen, men den lämpade sig väl även för stora släta ytor. Den var lätt att hantera, vilket ledde till ett snabbt genombrott på marknaden. Framför allt köken kläddes in med masonitskivor och där kom det nya materialet till sin fulla rätt.

Få byggmaterial har under 1900-talet haft så många olika användningsområden och funktioner i byggandet som masoniten. Den användes till fasadbeklädnad, takbeklädnad, till inredningar, undertak, isolering, som byggelement i väggar, som parkettgolv med mera.

Lättskött och modernt

Nyckeln till materialets framgång var inte minst den hygienism som följde på kampen mot tuberkulosen. Nedslitna interiörer och dammsamlande snickerier kunde enkelt kläs in med masonit och blev på så vis både mer lättskötta och ”moderna”. Tidens bostadsbrist ledde också till en effektiv nyproduktion och ett rationaliserat byggande där serietillverkning och masonit hade sina givna platser. Men under 1970-talet konkurrerades masoniten ut av spån- och gipsskivorna, som gav nya konstruktionsmöjligheter och bättre brandskydd.

Att underhålla masonit

Kunskapen om hur man underhåller och reparerar masonit är än så länge mycket begränsad. Främst beror det på att de renoveringar som hittills gjorts oftast har handlat om att avlägsna och ersätta masoniten eller återskapa det som finns under den om byggnaden har klätts om med masonit vid en tidigare renovering.

Underhåll av masonit innebär främst målning. Vid målning av masonitfasader används samma färgsystem som när det gäller en vanlig träfasad, det vill säga grundolja, grundfärg och täckfärg. Ytan är slät och lättmålad och drar därför mycket mindre färg än till exempel en fasad av trä.

En äldre masonitfasad kan vara målad med linoljefärg och bör då även fortsättningsvis målas med samma färg. Se till när du målar att alla kanter blir täckta av färg, eftersom man annars kan få problem med att skivorna blir buckliga om kanterna får suga fukt. Det är också viktigt att se till att avvattningssystem i form av hängrännor och stuprör fungerar och inte leder fukt till väggen. Med dessa enkla åtgärder kan en fasad av masonit klara sig åtminstone i 50 år utan renovering.

Att reparera masonit

Det vanligaste problemet med masonit på väggar är att skivorna blir buckliga. Det kan bero på att skivorna inte har fuktats innan de sattes upp, att man har använt för tunna skivor eller att man inte har målat kanterna på skivorna, som omålade lätt suger vatten. Om masoniten utsätts för extrem fukt kan den till slut börja mögla, men det tar längre tid för mögel att få fäste på masonit än på vanligt trä.

Har skivorna väl blivit buckliga kan det vara svårt eller till och med omöjligt att rätta till dem. Man kan prova med att lossa skivorna, fukta dem på nytt och sedan pressa dem släta. När skivorna sedan sätts upp igen spikas de fast relativt tätt på en kraftig läkt.

Om inte detta hjälper måste skivorna bytas ut. Man bör då veta att dagens masonit inte är lika beständig som den gamla. Detta beror bland annat på att den gamla masoniten innehöll aluminiumsulfat som kallades oxblod på grund av sin färg och att skivorna impregnerades med paraffin, vilket gav dem längre hållbarhet. Dagens masonit kan dock fortfarande användas både utvändigt på fasader och tak och invändigt till inredningar och vägg-, golv- och takbeklädnader.

För att uppnå samma hållbarhet som den gamla masoniten bör man använda en tjockare skiva än de gamla 1/8″ och 1/4″-skivorna. Utvändigt bör man använda sig av oljehärdad hård -masonit 6,4-8 mm och invändigt av k-board som är 8 -mm tjock. K-board står för konstruktionsboard. Skivan används till byggkonstruktioner och är avsedd att ingå som bärande del i belastade konstruktioner.

De flesta masoniteskivorna har idag någon form av namn eller smeknamn. Ursprungligen benämndes de efter sin tjocklek men idag heter de masonite undergolv, masonite undertak osv.

Blötläggning före uppsättning

Före uppsättning måste masonitskivorna blötläggas, särskilt om de ska användas utvändigt eller i ett fuktigt utrymme som kök och badrum. Annars slår de sig med tiden. Blötläggningen utförs genom att ytan fuktas med en blöt trasa eller en piassavakvast så att man får en jämn vattning över hela ytan. Skivorna fuktas på den rutade så kallade virasidan, och lagras sedan med dessa sidor mot varandra under 48 timmar. Vid fuktningen sväller skivorna, men sedan de spikats upp torkar de och krymper sig helt släta.

Masonit-skivor sätts upp tätt utan rörelsemån och fogarna spacklas. Skivorna spikas helst fast med galvaniserad dyckert, men det kan ur kulturhistoriskt synpunkt vara motiverat att använda samma typ av spik som ursprungligen har använts för uppsättningen.

Att renovera en masonitfasad

Har man planer på att renovera en masonitklädd fasad är det viktigt att man först noggrant undersöker den masonit som finns på huset så att det kan behålla sitt utseende och sin karaktär. Först och främst, vad efterliknar skivorna på fasaden – trä-panel eller puts? Ska skivorna efterlikna träpanel spikas först kanterna, vilka sedan täcks av locklister eller ribbor. Om fasaden ska efterlikna puts har -skivorna spikats fast i kanten samt här och var över ytan. Kontrollera vilken typ av masonit man har använt, vilken tjocklek skivorna har, vilken sida på skivorna som är vänd utåt – den släta eller virasidan, samt om de har något inpräglat mönster.

Om man behöver komplettera eller byta ut skivor bör man om möjligt använda samma typ av skivor som de befintliga. Väljer man en tjockare skiva förändras husets proportioner och har man mönsterpräglade skivor förändras husets karaktär om man byter dem mot släta. Vissa typer av masonit, t ex sandboarden som efterliknar eternit, tillverkas inte längre och går därför inte att ersätta med något likvärdigt. De flesta av de mönsterpräglade skivorna går inte heller att få tag på idag, vilket innebär att man sitter på en verklig kulturskatt om man har ett hus med sådana.

Pernilla Lindström

Byggnadsantikvarie i Västerbotten

pernilla.lindstrom@skellefteamuseum.se

4/2007