En universitetsbyggnad, en simhall och ett före detta tryckeri – tre av den finska modernismens främsta byggnader restaurerades 2006. Johanna Hadmyr berättar här om projekt med stor spännvidd – från en traditionellt varsam restaurering till ombyggnader som medfört stora förändringar.
Det råder idag relativ enighet om att även våra moderna byggnader, uppförda under 1900-talets senare hälft, innehar betydande värden. Alltefter-som tidsgränsen förskjuts för vad som bedöms vara bevarandevärt, förändras och utökas också byggnadsvårdens innehåll och arbetsområden. Vi står idag för en omfattande utmaning att förvalta, utveckla och i flera fall även restaurera vårt moderna byggnadsarv.
Finland har, i ännu högre grad än Sverige, ett ungt byggnadsbestånd och ett rikt modernistiskt byggnadsarv. Liksom i Sverige står modernismens byggnader idag inför omfattande restaureringsbehov men också inför ett stort förändringstryck. Vid två tillfällen under 2006 hade jag möjlighet titta närmare på några nyligen genomförda restaureringsprojekt i Helsingfors med omnejd, varav tre kortfattat presenteras här.
Tre restaureringar 2006
Universitetsbyggnaden Porthania i Helsingfors, simhallen och det före detta tryckeriet WeeGee, båda i Tapiola, är några av den finska modernismens främsta verk. Gemensamt för de tre byggnaderna är att de genomgick omfattande restaureringsåtgärder under 2006, som i två av fallen även innebar betydande om- och tillbyggnader.
Porthania är ett fint exempel på en omsorgsfull restaurering som tidigare i år belönades med Europa Nostras medalj. De två byggnaderna i Tapiola visar i sin tur på tendensen att moderna byggnader ofta förändras betydligt mer omfattande än äldre traditionell bebyggelse vid restaurering och underhåll. Ett intressant fenomen att begrunda.
Porthania, Helsingfors universitet
Porthania ligger strax intill Senatstorget i centrala Helsingfors och hör till stadens universitet. Byggnaden, som är en av arkitekten Aarne Ervis främsta verk, stod färdig år 1957 och är en av de första större byggnaderna i Finland som uppfördes med prefab-ricerade betongelement. Den sju våningar höga byggnaden har ett renodlat modernistiskt formspråk där stor omsorg lagts på materialval och detaljutformning.
Porthania har fått sitt namn efter professorn och vetenskapsmannen Henrik Gabriel Porthan (1739-1804) och inrymmer än idag lektionssalar, flera av universitets institutioner och ett av universitetsbibliotekets bokmagasin.
Byggnaden genomgick under hösten 2006 en grundlig restaurering samt omfattande förnyelse av tekniska installationer och undervisningsutrymmen. Projektet genomfördes av Nurmela Arkitektkontor och omfattade såväl interiör som exteriör. Målsättningen var att bevara husets ursprungliga karaktär, utseende, ursprunglig planlösning och material – vilket man också lyckades väl med. Interiört bevarades lektionssalarna och korridorerna i stort sett intakta. I några fall bevarades senare tillägg för att visa byggnadens årsringar.
Stor omsorg lades också på möbler och armaturer, som renoverades varsamt. Utvändigt ersattes skadade partier med nya specialtillverkade klinkers från en finsk tillverkare. I Finland finns en lång tradition att använda keramiska fasadmaterial, något som i stort sett försvann i Sverige under 1970-talet. De nya klinkerplattorna är väl synliga i fasaden, vilket var ett medvetet val.
Genomgående lades stor omsorg ner på att bevara Porthania i ursprungligt utförande. Vissa kompromisser var dock nödvändiga, bland annat nytillverkades träfönstrens ytterbågar och isolerglas tillkom i innerbågarna.
Simhallen i Tapiola
Simhallen i Tapiola är en annan av Aarne Ervis byggnader som nyligen restaurerats. Arbetena genomfördes, liksom när det gäller Porthania, under ledning av Nurmela Arkitektkontor. Simhallen finns inplanerad redan i Ervis stadsplan från 1954 men uppfördes först år 1965. Den låga byggnaden är uppförd med icke bärande glasväggar, så kallade curtain wall-väggar och ligger i centrum av Tapiola. Invändigt är simhallen disponerad med en stor badhall och läktare längs ena långsidan, och ett balkongplan med bland annat ett café på den södra kortsidan.
Utgångspunkten inför den interiöra restaureringen och ombygganden var att bibehålla byggnadens arkitektoniska kvaliteter men även att anpassa byggnaden efter dagens behov. Det har inneburit en tillbyggnad av simhallen mot öster men även ombyggnad av befintliga delar. De delar som bevarats i ursprungligt utseende är badhallen, om än med nya ytskikt och delvis nya material. Kak-let i bassängerna har till exempel ersatts med nytt specialtillverkat. Omklädnings- och duschrum i byggnadens östra del förnyades helt och en hiss installerades.
De största förändringarna skedde i simhallens östra del, där en tillbyggnad uppfördes för att inrymma nya funktioner såsom en ny pool och ett gym. Genomgående bevarades få originalytor, fokus låg istället på att bevara byggnadens arkitektoniska formspråk.
WeeGee-huset i Tapiola
Det sista exemplet är intressant ur många synvinklar. Det före detta tryckeriet uppfördes i tre faser mellan åren 1964 och 1974 åt Welin & Göös förlag. Byggnaden ritades av professor Aarno Ruusuvouri och är ett tidstypiskt exempel på hans konstruktivistiska betongarkitektur.
Efter att tryckeriet lämnat lokalerna på 1990-talet föddes idén att omvandla huset till ett kombinerat museum och konstcentrum. Husets nya funktion innebar dock att flera komplexa problem måste lösas för att anpassa industribygganden till nya behov. Den största utmaningen var att omvandla den stora öppna planlösningen med sina väldiga ytor till mindre enheter, närmare 300 rum.
Invändigt bevarades endast delar av planlösningen och de ursprungliga materialen. Exteriört genomgick byggnaden omfattande förändringar, bland annat ersattes de prefabricerade betongelementen i fasaden med nya dubbelt så tjocka element och flera av fönsterpartierna försågs med isolerglas.
Istället för att bevara byggnaden i autentiskt skick valde de ansvariga arkitekterna, Airas arkitektkontor, att lägga fokus på att bevara byggnadens industriella karaktär, omfångsrika skala och minimalistiska formspråk.
De åtgärder som här vidtagits är närmast att betrakta som en ombyggnad och rekonstruktion. I vissa fall har nybyggnader tillkommit enligt arkitektens ursprungliga intentioner, men som ursprungligen aldrig kom till utförande, vilket satt igång en debatt om stilrestaureringens återkomst i Finland.
Projekt med spännvidd
De tre projekten visar på spännvidden inom restaureringen av modern finsk arkitektur, från en relativt traditionell restaurering av Porthania, till det så kallade WeeGee-huset, som till vissa delar kan betraktas som en stilrestaurering. Inte för att man i Finland har en vidare tolkning av vad som omfattas av begreppet restaurering än i Sverige, utan snarare speglar det den komplexitet som många gånger gäller vid restaurering av modern arkitektur.
Traditionellt ligger ofta fokus på bevarandet av materiella värden såsom material och konstruktioner, medan man vid restaurering av modernismens byggnader ofta tenderar att fokusera på immateriella värden, då modernismen många gånger snarare handlar om ideologi än material.
Ytterligare en faktor är bevarandeproblematiken kring många moderna material, som kan vara svåra eller rentav omöjliga att underhålla. Eller finns det en tendens att slentrianmässigt kalla alla typer av underhåll för restaurering, när det i själva verket rör sig om renovering eller rent av om- och tillbyggnad?
Johanna Hadmyr
Bebyggelseantikvarie på Restaurator i Malmö. 2006 deltog hon i ICCROM:s internationella kurs ”Conservation of Modern Architecture (Marc 2006) i Helsingfors.
Artikeln finns i…{product_snapshot:id=34}
johanna.hadmyr@restaurator.com
4/2007
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.