fbpx

Med individualismen som ledstjärna. 1970-talets kataloghus då och nu

Trots förstukvistar och blyspröjsade fönster betraktades 1970-talets kataloghus som traditionslösa av samtidens byggnadsvårdare. Men hur ställer vi oss nu när de har några år på nacken och knackar på vår dörr? Vet vi vad de är uttryck för? Ser vi deras värden? Vill vi bevara dem? Och kommer vi att måna om de »rätta« materialen, undrar Martin åhrén på Upplandsmuseet.

Enplansvillan med vit mexisten, bruna trädetaljer och mörka betongpannor utgör i flera avseenden sinnebilden för 1970-talets kataloghus.
Landsbygdsidyll i 70-talstappning med röd locklistpanel och vita knutar. Den stora indragna balkongen blev ett bekant motiv hos flera hustillverkare.

Vid mitten av 1970-talet, efter 30 år av industriell tillväxt och statlig välfärdspolitik, hade Sverige upplevt en standardhöjning av bostaden som knappast går att jämföra med något annat land i världen. Genom mängder av studier och folkbildningsinsatser hade en rymlig och modern bostad blivit norm för både köpare och långivare.

Det omfattande bostadsbyggandet hade också skapat rationella byggmetoder och billigare material. Med en industriell tillverkning av färdiga husmoduler hade både byggtider och kostnader minskat.

Intressant, eller hur?

Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.

Inget/Glömt lösenord?
keyboard_arrow_up