I takt med att klimatfrågorna klättrat högt upp på agendan har det blivit viktigt för företag och kommuner att ha en attraktiv miljöprofil. Det finns investeringar att hämta och pengar att tjäna på att framstå som hållbarhetens fanbärare. Malin Lernfelt, opinionsbildare och journalist, har tittat närmare på fenomenet greenwashing i byggbranschen.

Hållbarhet är det nya. Inte minst inom byggbranschen. Orga­nisa­tionen Byggföretagen skriver på sin hemsida att »Arbetet för en sund, attraktiv och säker bransch genomsyras av hållbarhet«. Man har också målet att »Bygga  energi­effektivt och klimatsmart inom både nyproduktion och renovering för att uppnå klimatneutralitet 2045«.

Skamlöst utnyttjande

Ingen kan ha invändningar mot den sortens kloka formuleringar. I realiteten är det dock framför allt det kortsiktigt ekonomiskt hållbara som ges ­företräde. Samtidigt används ord som grön, hållbar, ekologisk, klimat­smart och miljövänlig, skamlöst för att marknadsföra moderna material, stora exploateringsprojekt och vårdslösa renoveringar. Greenwashing – att framställa material, nybyggnation och rivning som bättre för miljö och klimat än vad det i själva verket är – har blivit vardag.

---

Greenwash?

Greenwash, grönmålning eller gröntvättning är ett uttryck som används globalt, men inte har en helt tydlig svensk definition. Det innebär att en verksamhet kommunicerar en bild av sig själva som miljövänliga, fast så inte alls är fallet.

---

Hållbart på riktigt?

Ett exempel är Thomas Concrete Group AB som häromåret fälldes för att i en annons i Dagens Industri ha kallat betong ­»hållbart på riktigt« trots att produktionen av ­cement (betong) står för relativt stora ­delar av de ­totala utsläppen av växthusgas. 

Reklamombudsmannens opinionsnämnd skriver i sitt uttalande att man »finner att ­reklamen innehåller ett vilseledande miljö­påstående«. Enligt regelverket får nämligen marknadskommunikation inte innehålla ­påståenden som vilseleder konsumenten om produkters miljöaspekter eller miljöfördelar.

Konsumenter luras till fönsterbyte

Ett annat exempel på hur konsumenter förleds att tro att de gör en insats för klimatet är alla de fönsterbyten på äldre fastigheter som sker i allt snabbare i takt över hela landet. 

Visserligen leder ett fönsterbyte ofta till ett bättre u-värde, samtidigt är underhållsfria fönster underhållsfria eftersom de inte går att renovera eller restaurera och måste bytas ut efter 25–40 år. När det gäller byggmaterial är det därför viktigt att utgå ifrån ett livscykelperspektiv eftersom nyproduktion har störst miljöpåverkan. Ur den synvinkeln är det ­betydligt mer klimatvänligt att underhålla och energieffektivisera än att byta ut. 

Kommunala bostadsbolag river friskt

Det är inte heller bara äldre välbyggda fönster som kastas bort. Sveriges Allmännytta, som organiserar de kommunala bostadsbolagen vilka äger cirka hälften av alla landets hyresrätter, skriver på sin hemsida att »Hållbarhet ska genomsyra allt som allmännyttan gör. Ekologisk hållbarhet innebär att miljöbelastningen av byggande och boende minimeras.« Ändå rivs i princip varje dag fullt fungerande kök, innerdörrar, radiatorer, badrum och så vidare ut för att ge kommunernas bostads­bolag större möjligheter att höja hyrorna. 

Att måla ett platsbyggt äldre kök anses ­enligt regelverket inte vara en standard­höjning. Däremot att byta ut det mot en billig mdf-variant. Samtidigt växer sopbergen och människor tvingas flytta för att de inte har råd att bo kvar. 

Nya hus miljöskadliga

När fastighetsbolag och arkitekter tävlar om att bygga den nya sköna gröna staden är det värt att påminna sig om att nästan alla äldre fastigheter kan bidra till en klimatvänligare framtid på ett betydligt effektivare sätt än nya hus, om man hanterar dem varsamt och låter dem stå kvar. Det beror på att byggande per definition är miljöskadligt. ­Ungefär hälften av ett hus klimatpåverkan sker under tillverkning av byggmaterial och byggprocess. 

Hitta nya användningsområden

Det tar upp emot 50 år innan användningen av ett nybyggt flerbostadshus haft lika negativ inverkan på miljön som själva byggandet av huset. En verkligt klimatsmart och hållbar framtid måste därför utgå ifrån att hitta nya användningsområden för äldre fastigheter, snarare än att jämna dem med marken.

De nya »hållbara« stadsdelarna som växer fram runt om i våra städer kräver också ofta en större insats av naturresurser när de byggs och de många tekniska installationerna har en relativt kort livslängd och kräver renoveringar i ett tidigare skede än vad som varit tvunget i ett äldre hus. 

När det blir fel

Exakt hur fel och missvisande det kan bli när man gröntvättar projekt visade en granskning som Svenska byggnadsvårdsföreningen gjorde för ett antal år sedan av Svanen-märkta Aspö Ekologi i Skövde. Projektet marknadsfördes 2015 av PEAB och kommunala Skövde­bostä­der som »Frontlinjen i svenskt miljö­boende«. 

Dåvarande miljöministern Mehmet Kaplan (MP) var på plats för första spadtaget. Vad som inte sades i den glättiga marknadsföringen var att man rev den gedigna huvudbyggnaden på Aspö gård byggd 1909, för att kunna ­bygga punkthusen. Kommunen skövlade också viktiga naturvärden. I realiteten alltså allt annat än hållbart. 

Återbruk en klen tröst

En allt populärare form av greenwash är när byggföretag och kommuner haussar sig själva för att man minskat klimatpåverkan genom att återanvända rivningstegel. Hade rivningen aldrig skett, vilket i de flesta fall kunnat undvikas, hade miljövinsterna varit på riktigt. Det är naturligtvis utmärkt att material återanvänds när inga andra alternativ finns. ­Målet måste vara att så lite hamnar på tippen som möjligt. Det inbegriper så väl interiört som exteriört byggmaterial. Men eftertanke krävs, helst innan.

Omtag för ett hållbart samhälle

Ett verkligt hållbart samhälle kräver ett rejält omtag, genomgripande nytänk och en hel del lagändringar och myndighetsingripanden. Annars är risken stor att grissminkningen ­genom greenwash fortsätter att öka. 

Det är viktigt att skrapa på fernissan. ­Annars kan förtroendet för hållbarhets­arbetet minska. Och det är bråttom: det finns redan undersökningar som visar att en stor del av konsumenterna inte litar på alla vackra ord de matas med. ­Särskilt när verkligheten ser annorlunda ut.

Exempel: 

• Man redovisar omfattningen av de utsläpp verksamheten genererar på ett missvisande sätt. 
• Man utelämnar att ­berätta om den resursförbrukning som sker vid långa transporter.
• Man strösslar med märkningar och certifikat som egentligen inte säger något om en produkts miljöpåverkan.

SE UPP!

Det finns sju tecken som man bör vara uppmärksam på och som kallas »de sju greenwashing­synderna«. Dessa är baserade på Internationella brottmålsdomstolen grundregler för ­reklam. 

Exempel: 

1. Selektiv information. När helhetsperspektivet saknas i marknadsföringen av en produkt eller process som grön.
2. Bristande bevis. När det saknas vetenskapliga ­belägg och information om varför något är miljö­vänligt.
3. Vaghet. När de påståenden som ges är vaga och konsumenten lämnas att göra egna tolkningar vilka ­huvudsakligen är till före­tagets fördel.
4. Irrelevans. När man använder påståenden som inte är relevanta för sakfrågan.
5. Det bästa av två onda ting. Miljöargument som går ut på att det finns sådant som är värre.
6. Halmgubbar.
7. Lögner och löften som med stor sannolikhet inte kommer kunna infrias.

Malin Lernfelt, journalist, opinionsbildare och s­tyrelsemedlem i Svenska byggnadsvårdsföreningen.