Byggnader har alltid fått anpassas till omständigheter på platsen och till kriser i omvärlden. Virkesbesparande kakelugnar introducerades i ett kalhugget Mellansverige i slutet av 1700-talet. Bristande krismedvetenhet från myndigheter och orimliga krav på redan fungerande värmesystem medförde vedspisupproret för några år sedan där många medlemmar i Byggnadsvårdsföreningen deltog. Under andra världskriget fick alla nybyggda flerbostadshus öppna spisar men beslutande organ glömmer fort. Det gör inte Svenska byggnadsvårdsföreningen.
Nu har vi mer av värmeböljor, torka och översvämningar; därtill rusande elpriser på grund av sedan länge kända brister i överföring av kraft från produktionen i norr till konsumenterna i södra Sverige. Tekniska lösningar, fullt tillräckliga vid byggnadernas tillkomst, visar sig ofta inte hålla måtten. De ökade kraven på nya byggnader slår även mot de befintliga. Föreningens uppgift i detta sammanhang är att med kunskap som grund granska nya förslag till tekniska åtgärder: hur klimatsmarta är de, vilka konsekvenser får de? Hur åldras de, vilken livslängd har de, hur kan de underhållas? I byggnadshistorien finns massor av erfarenheter hur man skyddar sig från kyla, värme, brand, eller översvämning.
Energiförsörjningen är åter den allt överskuggande framtidsfrågan för att rädda klimatet. Sol, vind och vatten har på allvar blivit de anvisade vägarna för att komma ifrån uttagen från jordskorpan av kol och olja. Det är inte gratis. Fortsatta uttag krävs för nödvändiga metaller, kisel, kalk och andra ämnen, plaster för rotorerna till vindkraftverken, kalk för betong till fundamenten till vindkraftverk. De stora energianläggningarna, som tar stor plats i landskapet och i bebyggelsen, beskrivs ibland som tillfälliga åtgärder i väntan på bättre teknik – vi får väl se.
Solpaneler, i någon mån små vindkraftverk, har snabbt tagit plats även på små hus. Regelverket om bygglov, där kulturhistoriskt värdefulla miljöer eller byggnader faktiskt är undantagna, tvekar huruvida solpaneler och solfångare är självständiga anläggningar eller del av byggnader som de sitter på. Utvecklingen kan medföra bättre anpassade prisvärda tekniska lösningar när efterfrågan finns. Men måste panelerna spridas ut på alla enskilda tak? Bättre vore väl att samla dem på de stora flacka taken till stormarknader och lagerlokaler, där intresserade köper in sig i investeringen?
Försiktighet är alltid angeläget när man väljer åtgärder på sin byggnad. Energilösningar kan mycket väl samsas med en god miljö. Närmast panikartade påbud från styrande instanser utan hänsyn till värdena i landskap och bebyggelse är ingen framkomlig väg för framtiden. Svenska byggnadsvårdsföreningen försvarar värdena i byggda och gröna kulturarvet – utgångspunkten måste vara att de tekniska lösningarna prövas mot dessa värden.
Tomas Nyström, ordförande i Svenska byggnadsvårdsföreningen
