Vi bor i ett hus från 1929 uppe på Stigberget. Det är speciellt för att så mycket av husets ursprungliga detaljer och karaktär finns bevarad. Styrelsen vill nu byta våra tre tunna, vackra, valsade glas i innerbågen till en hel ruta 4mm tjock. Man ska fräsa bort spröjsens baksida så att en fuskspröjs utan bärande funktion blir kvar.
Fönstrets konstruktion är inte anpassad till den tyngden. Jag befarar att påfrestningen kommer bli så stor att fönstren om några år tagit omfattande skada. Att de då anses utan räddning och kommer bytas ut till nya klumpiga konstruktioner.
Hur ser byggnadsvårdsföreningen på styrelsens förslag?

Svar:

Här ställs energieffektivisering mot kulturhistoriska värden. Vi vill bevara våra gamla hus men samtidigt är det viktigt att göra vad vi kan för att minska energiförbrukningen i samhället. Det viktigaste för husets exteriör är att man bevarar originalfönstren med spröjsning i ytterbågen, LE-rutan i innerbågen ger en bra energiförbättring och tar bort kallraset och är ett mer varsamt alternativ än glaskassetter och möjliggör därmed också framtida underhåll. Den ökade tyngden kan normalt kompenseras med ytterligare ett gångjärn, de finns att köpa i samma utförande som de gamla. En ytterligare fördel är att det något tjockare LE-glaset förbättrar ljudisoleringen om