Kommunernas planering är ett viktigt instrument för att gamla bebyggelsemiljöer skall leva vidare. Där avgörs hur mycket man får bygga, vilken användning byggnader kan ha och där kan också kulturvärdena skyddas. I vissa fall, men långt ifrån alla, kan det innebära att fastighets-ägaren är berättigad till ersättning. Anna Krus reder ut begreppen och förespråkar en kreativare planering. Exemplet hon utgår från är det uppmärksammade turisthotellet i Marstrand

Turisthotellet uppfördes under badortsepoken i slutet av förra sekelskiftet och är en av Marstrands mer framträdande anläggningar från denna period. Ut-över hotellet består anläggningen av restaurang/festvåning med köksflygel och isbod samt en 1700-talsbyggnad – under hotellperioden använd som bostad, förråd, kontor m m.
I maj 2005 ansökte ägaren om rivningslov, byggnaderna ansågs vara i så dåligt skick att upprustning bedömdes vara oförsvarbar. Målet var att riva hela anläggningen och bygga flerbostadshus för åretruntboende. Kommunen valde då att bordlägga rivningslovet och utreda förutsättningar för bevarande respektive nybyggnation i en detaljplan. Parallellt påbörjade länsstyrelsen arbetet med en byggnadsminnesförklaring och i juni 2006 framlades förslag till skyddsföreskrifter. Ägaren tillbakavisade dessa med hänvisning till att tekniska förutsättningar för ett bevarande saknades.
För att klargöra juridiska och ekonomiska förutsättningar inför fortsatt handläggning fick företaget NAI Svefa under våren 2007