Det finns många fina hus att titta på längs våra vägar och järnvägar, men det kan vara bullrigt att bo i dem. Måste man leva med bullret om man vill ha kvar sina fönster? Måns Hagberg, fd styrelseledamot i Svenska byggnadsvårdsföreningen, är en av dem som fått ta tag i den problematiken. Här redogör han för sina erfarenheter.
För några år sedan köpte vi ett hus på Gotland. Det ligger väldigt fint, men lite väl nära länsvägen. Trafiken är störande. Våren 2009 erbjöd sig Vägverket att montera in tillsatsrutor utan kostnad! I deras uppdrag ingår att åtgärda bullerstörda miljöer längs det statliga vägnätet. De har därmed anammat den kampanj som inte minst byggnadsvårdsföreningen drivit: sluta använda ordet »fönsterbyte«, använd ordet »fönsteråtgärd«, använd tillsatsrutor. Det är billigt, bra och skonsamt mot byggnadskulturen. Men hur skonsamt är det? Min fru var tveksam, skulle det förstöra stämningen i huset? Jag fick lova att skruva bort rutorna om de kändes fel.
När vi accepterat erbjudandet fick vi av entreprenören Johannes Furberg veta att tillsatsrutan genom sin tyngd och tjocklek, 6 mm, isolerar mot lägre frekvenser än de befintliga rutorna som är 2–3 mm. Totalt sett blir det en dämpning om ca 6 dB, vilket upplevs som en halvering av bullret. Runt om rutan sitter en tunn (15 x 18 mm) vitlackerad metallprofil. Det är den som skruvas fast. Det går att få listerna i annan kulör. Vi löste ventilationen med lite läckage från torpargrunden och tilluft från husets baksida. Annars kan man montera in tilluftsdon med bullerdämpning. Den som vill få bättre värmeisolering kan välja behandlade glas. Själva ville vi ha så omärkliga glas som möjligt och valde standardrutor.
Inför montaget putsade jag fönstren noga och klickskrapade hela ytan för att få bort alla fläckar. Den gamla innerrutans ena sida blir ju oåtkomlig. På utsatt tid kom två montörer. De bar in hinkar med vatten, verktyg och tillsatsrutorna. Raskt tog den ene bort de gamla tätningslisterna, klammer och stift och satte in nya silikonlister med O-profil. Han limmade fast dem med silikonlim. Samtidigt tvättades innerrutan och de nya tillsatsrutorna. Det är kul att se proffs jobba. Hantverkaren sprayade på vatten med lite Yes i och bearbetade ytan med en rullformad microfibermopp. Då det låg ett jämnt lager med fina bubblor över hela ytan tog han en skrapa med gummiblad. Efter varje tag torkades bladet med luddfritt papper, specialbeställt Torky. Sen torkade han rent med samma papper. Jag har testat. Det här är en effektiv metod också för amatören. Köp en bredare raka än vad som behövs. Kapa ner till lagom längd och så att gummit sticker ut lite grann. Torky från ICA funkade bra. Det ska stå »luddfritt« på rullen.
Då rutorna putsats tryckte hantverkaren in en silikonsträng i vinkeln mellan den befintliga innerrutan och fönsterbågen. Detta för att slippa skallrande rutor och att damm letar sig in. Det gick åt mera Torky för att hålla verktyg och fingrar rena. Så ställde han den nya rutan på en lagom hög kloss och drog fast rutan med åtta tunna träskruv. Snabbt gick det. Sex fönster (12 bågar) blev klara på 1 1/2 timme.
Ljudisoleringen blev klart förbättrad. Trafiken hörs, men stör inte mig som är normalkänslig. Värmeisoleringen förbättrades också, men hur mycket vet vi inte. Tillsatsrutorna syns bara om man tittar efter. Inifrån ser man själva glasen och profilerna och skruvarna. Det blir märkbart fler reflexer i tre glas än två. Utifrån kan man se att det blivit ett något djupare bågpaket. Visuellt blev resultatet så pass bra att även min tvivlande hustru valde att låta rutorna sitta kvar. Ventilationen blev sämre. De gamla tätningslisterna släppte igenom luft lite här och där, nu är det tätt. Lätt fixat genom att ta bort lagom mycket list – men då kommer ju trafikljuden in igen. Tills vidare kör vi med extra fönstervädring.
Att montera tillsatsrutor är ett varsamt och reversibelt alternativ till fönsterbyte. Om man har tämligen moderna fönster blir kulturförlusten obetydlig och bullerdämpning/värmeisolering klart förbättrade. Har man gamla fina fönster ska man nog se över alla olika möjligheter, t ex separata innanfönster med stor luftspalt. Fönsterbyte – helst inte!
Måns Hagberg
Arkitekt och har hjälpt till som länsombud och i styrelsen under många år.
hagberg2000@hotmail.com
2/2010
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.