Fasadmosaik har ofta ersatts av andra material vid renovering, utan hänsyn till husets ursprungliga kvaliteter. Johanna Hadmyr berättar här hur man i stället kan göra när mosaikbitar eller hela sjok har lossnat.

Mosaik som fasadmaterial salufördes på 1950-talet som ett underhållsfritt material med så gott som oändliga möjligheter. Slitstyrkan, frostbeständigheten och värmetåligheten lyftes fram i marknadsföringen.

Med facit i hand kan man konstatera att mosaikfasader generellt åldrats väl, särskilt med tanke på att underhållet oftast varit minimalt eller obefintligt. Men när skadorna väl framträder kan de vara både omfattande och högst synliga.

Höjdpunkt på 1950-talet

Mosaik för utvändig beklädnad är en relativt ung företeelse i Sverige. De första mosaikfasaderna gjorde entré först på 1930-talet. Dessförinnan hade mosaik främst använts invändigt i simhallar och övriga utrymmen som krävde lättskötta och hygieniska ytor, eller som konstnärsmaterial.

Under 1950-talet nådde mosaikanvändningen sin absoluta höjdpunkt, både i offentliga byggnader och för privat bruk. De vanligaste användningsområdena utvändigt var som sockelbeklädnad, runt entréer, fönster- och dörröppningar men även som beklädnad av hela fasader. Fasadmosaik var vanligt förkommande även under 1960-talet, men dess popularitet kom successivt att klinga av under 1970-talet.

Iföverken ledande i Sverige

Fasadmosaiken i Sverige är nästan uteslutande av keramik eller glas. Inledningsvis förekom ingen inhemsk produktion utan mosaik importerades från bland annat Italien, Tjeckien och Tyskland. År 1936 påbörjade Iföverken i Bromölla sin mosaiktillverkning och kom att bli den ledande producenten av svensk keramisk mosaik fram till slutet 1970-talet.

Till skillnad från den keramiska mosaiken importerades den största delen av glasmosaiken. Ett undantag var dock Kosta glasbruks produktion av glasmosaik från 1950-talet till slutet av 1960-talet. Tillverkningen var delvis en följd av de sämre tiderna efter andra världskriget, då Kosta tvingades försörja sig genom tillverkning av nya produkter. Till följd av den ökade konkurrensen från importerad mosaik lades dock både Kostas och

Iföverkens produktion ner under 1960-talet respektive 1970-talet.

Materialbortfall och skadade fogar

De vanligaste skadorna på mosaik är materialbortfall, där enstaka bitar eller hela sjok av mosaik lossnat, urholkade och skadade fogar eller mekaniska skador orsakade av håltagningar etc. Skadorna är ofta orsakade av fuktinträngning i fogarna, mosaikens svaga punkt, som bidragit till frostsprängning och försämrad vidhäftning.

I en del fall är skadorna orsakade av felaktiga sättningsmetoder, vanligtvis där sättbruket inte fått torka ut tillräckligt, eller av felaktigt val av sätt- och fogbruk.

Mosaik är nästan uteslutande satt och fogat med rent cementbruk. Metoderna för sättning av mosaik har däremot skiftat genom åren, från 1930-talet då mosaik applicerad på pappersark sattes i rent cementbruk, till 1960-talet då mosaiken monterades direkt på de prefabricerade fasadelementen. Det är därför svårt att dra några generella slutsatser 0m skadeorsaker och underhållsåtgärder.

Löpande underhåll av mosaik sker bäst genom omfogning. Vid omfogning är det viktigt att vara noga med att uttorkningen inte sker för snabbt och vid solsken måste fasaden skuggas.

Ersättningsmaterial importerat

I många fall kan man behöva ersätta enstaka mosaikbitar eller en hel fasad med ny mosaik. Sådan tillverkas inte längre i Sverige, men ett rikt importerat utbud finns från främst Kina och Italien.

I många fall kan man använda mosaik för invändigt bruk som ersättningsmaterial, så länge mosaiken är frostbeständig. För bästa resultat bör man vända sig till en kakelspecialist eller en välsorterad bygghandel. Byggkeramikrådet (www.bkr.se.) kan hjälpa dig att hitta en specialist nära dig. Ny mosaik kostar ca 500-1 000 kr/kvm exklusive sättkostnader.

Dessvärre behandlas ofta mosaik styvmoderligt vid renoveringsåtgärder. Inte sällan ersätts den med helt nya material, där föga hänsyn tas till husets utseende eller arkitektens ursprungliga intentioner. Det är inte en acceptabel lösning, vare sig arkitektoniskt, kulturhistoriskt eller resursmässigt.

Johanna Hadmyr

Byggnadsantikvarie på Restaurator AB i Malmö och skriver ett examensarbete
om klinker- och mosaikfasader i Malmö 1930-1970.

johanna.hadmyr@restaurator.com

4/2007