RALPH EDENHEIM

Byggnadsantikvarie och tidigare kulturchef på Skansen

Hur går man tillväga i arbetet med att färgsätta en äldre byggnad?

– Det viktigaste är att skrapa för att se vilka färglager som finns under den nuvarande färgen. Om det finns flera färglager måste man ta ställning till vilken epok som ska lyftas fram. Man väljer lämpligen den tid som byggnaden framför allt har präglats av. Ett exempel är Skogaholm på Skansen, från början en röd timmerstuga men som reveterader under 1700-talet och då fick en helt ny färgsättning.

Om byggnadsdelar är bytta så att det inte går att hitta äldre spår, kan man söka i litteratur och arkiv. I byggprojekt från 1700-talet och framåt där en arkitekt har varit inblandad, brukar det kunna finnas handlingar bevarade som tar upp färgsättning.

Om det inte finns arkivhandlingar, får man utgå från vilka färgsättningar som har varit vanligast i den trakt där byggnaden ligger.

 

MAX LASERNA

Byggnadsantikvarie

Hur brukar du tänka när du arbetar med färgsättning i äldre miljöer?

– För det mesta börjar jag med att göra en färgundersökning. Det gör jag dels genom att frilägga äldre färgskikt på plats (eller att analysera prover i mikroskop), dels genom att studera äldre avbildningar eller beskrivningar och arkivkällor som kan berätta om hur färgsättningen
ett ut.

Nästa steg är att bedöma kulörerna på plats, gärna ganska stora färgprover som stryks på fasaden eller på skivor. I regel prövar jag antingen originalfärgsättningen eller om det finns en färgsättning som kan kopplas till en särskilt viktig restaurering eller tidpunkt som präglat husets utseende.

Det händer att omgivningarna har förändrats sedan huset byggdes vilket gör att den återskapade färgsättningen måste anpassas för att fungera i det nya sammanhanget.

Att utgå ifrån husets historiska utseende är ofta en bra väg till en välstämd färgsättning, men det skapar också en dimension utöver det rent estetiska eller arkitektoniska. Om det inte är möjligt att använda husets egen palett utgår jag istället från platsens karaktär och fasadens stil och arkitektur för att hitta en bra färgsättning.

Bland personliga favoriter kan nämnas Ribersborgs kallbadhus i Malmö med sin ljusgröna originalfärgsättning från 1904 med detaljer i engelskt rött.

 

HÉLÈNE HANES

Specialist bebyggelseantikvarie Statens Fastighetsverk

ULF AGNÉR

Specialist inredningsarkitekt Statens Fastighetsverk

Hur arbetar Statens Fastighetsverk med frågor kring interiör färgsättning?

Ulf:
– Alla våra projekt genomsyras av att inte göra för mycket, med tanke på hållbarhet och ekonomi. En annan anledning till att inte göra mer än nödvändigt, är att många av interiörerna redan är så väl gestaltade. Att ha en ödmjukhet och förståelse för tidigare genomförda åtgärder är viktigt.

Eftersom möbler och mattor slits mycket snabbare än vad till exempel väggfärger gör, blir det ofta så att inredningsdetaljerna måste förhålla sig till en given färgsättning. Vi ska tänka hållbart, och undvika att miljöer ska uppfattas som daterade om ett tag. Då är det intressant att notera hur snabbt synen på färg ändrar sig. Det kan vara en utmaning att hitta kompletteringar till miljöer som gestaltades så sent som på 1990-talet, eftersom utbudet av färger på textilier, mattor osv har ändrat sig sedan dess.

Färg är något som är lätt att ha synpunkter på. Alla projekt måste därför tillslut landa i att någon gör en tolkning och står för den.

Hélène:
– Vi har börjat lyfta frågor om färg tydligare i våra vårdprogram. Det är viktigt att veta vilken ambitionsnivå som ska gälla inför en renovering.

Det är lätt hänt att man skrapar fram en kulör och utgår från det som man råkar hitta. Ofta behövs ett större grepp som handlar om gestaltning. Hur kommer helhetsintrycket att bli, hur blir mötet med rummet?

Vi har tappat idén om helhetsinredning, och den behöver lyftas på nytt. Men då måste vi också förstå att rätt kompetens krävs, och en bra dialog mellan alla inblandade. En konservator gör undersökningarna, och en husarkitekt gör oftast gestaltningen. En inredningsarkitekt bidrar med sin kunskap att kunna
gestalta helhetsmiljön i ett rum, och att förtydliga vad man vill visa.

Ulf:
– Det finns en föreställning om att det milda 1700-talet alltid är rätt, att det är god smak. Det finns exempel på rum som har förändrats många gånger, med flera lager av färg och andra tillägg. Vissa rum, till exempel de kraftfulla interiörerna i sen-empire, är skapade för att härbärgera mycket färg, men även de har under årens lopp ofta fått en allt mildare färgsättning, som är en sorts tolkning av 1700-talet.

Hélène:
– SFV har många olika typer av hyresgäster med skilda krav och önskemål. Det är en pedagogisk uppgift att berätta för dem vad vi vill åstadkomma estetiskt. I kontorsmiljöer till exempel är det svårt med de mer djärva färgsättningarna, även om det har sett ut så tidigare i byggnadens historia.

Det har skett en trivialisering av färgsättningen, med vita väggar och beige mattor. Varför är det så? Kanske för att man skapar en slags grund som ska passa alla. Det gör att inredningarna istället blir urvattnade.

Eftersom SFV har ett pedagogiskt uppdrag, att bygga på kunskap, så behöver vi också förklara för oss själva vilken upplevelse som eftersträvas.

Att allting idag handlar så mycket ekonomi innebär att det till slut blir fattigt. Det har gått långt i en sorts förflackning, och att leva och  verka i stereotypa miljöer kanske påverkar oss negativt. Var vi trivs och mår bra är också viktigt att ta hänsyn till.

TOMAS NYSTRÖM

Arkitekt, ordförande i Svenska byggnadsvårdsföreningen

När du handlägger färgsättningsförslag, hur brukar du tänka och vad tar du hänsyn till?

– Oftast gäller det en befintlig byggnad. Huset i sig självt och dess omgivning är den givna utgångspunkten.

Nya byggnader ska passa in, kanske inte alltid anpassas, för att uppnå en intresseväckande helhetsbild.

Beställarens önskemål är en annan infallsvinkel men en färgsättning måste kunna motiveras. Färgundersökning och dokumentation av tidigare målning kan underlätta analysen och beslut om färgval. Det finns även hjälpmedel såsom kulörnycklar anpassade till olika färgmaterial, från Riksantikvarietämbetet, färginstitut och fabrikanter, samt egen kunskap, tillämpad eller inhämtad, råd från färgkonsulter och arkitekter. Alltför textila färgskalor bör undvikas – hus är inte kläder eller bilar.

Färgsättning av traditionella trähus utgår ofta från efterbildning av stenhus. Det begränsar färgpaletten liksom tillgången till lämpliga pigment, och ger en tydliga förutsättningar för ett gott resultat.

Det sagda är i stora delar fullt tillämpligt även för helt ny bebyggelse.

Kan du ge ett exempel på en byggnad som du tycker har en intressant färgsättning?

– Apoteket Örnen i Vadstena är en av landets få kulturhistoriskt skyddade apoteksbyggnader och är oljemålat i grönt åtminstone sedan 1960-talet, före byggnadsminnesförklaringen. Tidigare vittnesbörd finns om den gröna färgen. Grön oljefärg på träbyggnader var ovanlig före 1900-talet innan pigmentet kromoxidgrönt (»Arnaudons grönt«) blev överkomligt i pris.

Övrig bebyggelse runt Rådhustorget visar en bred blandning av stenhus från medeltiden, tegelhus från renässansen, kalkstenshus från 1800-talet och putsade betonghus från 1900-talet, med inslag av panelade trähus från 1800-talet i grått och ockra.

Helheten är blandad som det anstår stadens viktigaste och äldsta torg.