Så var årets sista nummer av Byggnadskultur skickat till våra medlemmar och tillgänglig i vår webbshop. Här får du läsa om Marie-Antoinettes låtsas-by, lekstugor, taket på Mattisborgen känt från Ronja rövardotter och mycket mer. Kort och gott: Lyckliga hus!

Artiklar som ingår är:

• Lyckliga hus – människors trivsel
• Hantverket som förverkligade sagan
• Le Hameau – drottningens låtsasby
• Att (åter)skapa torpet
• Byggnadsvårdens konvent blir bara bättre
• Allmänna konst- och industriutställningen 1897
• Handla på plats!
• Byggnadsvård – inte bara för fullvuxna
• Lekstugan – en plats för lek och fostran

Så några ord från vår redaktör Anders Ericsson som i år besökte Byggnadsvårdens konvent i Mariestad, för första gången!

Vi kan bli läxhjälpare

2024 blev året då jag gjorde min byggnadsvårdskonventsdebut. Framme i Mariestad tittade jag på kartan för att se hur jag skulle ta mig till konventet. Helt onödigt! Ett tydligt doftspår av tjära ledde mig till vad som skulle visa sig vara en supertillställning. Det är bara att konstatera: vilka fantastiska människor alla byggnadsvårdare är. Få branscher kan uppvisa samma breda kompetens och engagemang.

Min övertygelse är att det beror på att man blir byggnadsvårdare för att man är genuint och ohjälpligt intresserad av ämnet. Visst, det finns nördiga programmerare och bilmekaniker. Men nog är det vanligare med en oengagerad systemtekniker eller en slarvig reparatör än oskickliga byggnadsvårdssnickare och klantiga kyrkoantikvarier.

Så här i efterhand är annars medvind ordet som bäst sammanfattar konventet. Flera seminarier tog upp den viktiga roll som byggnadsvården kan spela i den gröna omställningen där de konventionella byggföretagen har en stor läxa att göra. De senaste decennierna har breddat byggnadsvården från att vara en smal angelägenhet för invigda till att bli mer inkluderande och med utrymme för hållbarhetsfrågor. En breddning som gör det möjligt för oss att bli den läxhjälp som byggbranschen så väl behöver.

Anders Ericsson, redaktör Byggnadskultur