Isabelle McAllister är omställningsaktivist, föreläsare och författare. Många känner nog igen henne för att hon varit programledare för olika tv-program med gör-det-själv-profil. Hon tilldelades i höstas utmärkelsen »Årets byggnadsvårdare« på Byggnadsvårdens konvent, bland annat för att hon konsekvent kopplar samman byggnadsvård med resurshushållning. Hon gör därmed byggnadsvården intressant och viktig för en bred allmänhet.
Hej Isabelle och grattis till priset för Årets byggnadsvårdare! Blev du förvånad eller gick du och väntade på samtalet?
– Halloj! Det var faktiskt mycket oväntat och jag blev så glad! Byggnadsvården ligger mig nära men kanske inte på det traditionella sättet. Det finns till och med en tråd på nätet om mig och att jag inte kan vara engagerad på riktigt i klimat- och miljöfrågor eftersom jag upptäckte linoljefärg så sent i livet.
På vilket sätt hoppas du att byggnadsvården ska jobba för hållbarhet i framtiden?
– Jag tror att en del är att främja »tänka med händerna« – att låta handen föda anden. Med det menar jag att göra, bygga, fixa, måla med bra material är meningsskapande i sig själv och något som jag tror många människor behöver för att må bra. Genom att byggnadsvårda får vi en bättre förståelse för vår närmiljö och våra prylar. Förhoppningsvis blir vi bättre konsumenter när vi förstår vilket jobb som ligger bakom att skapa saker.
Tror du att det finns fördomar om byggnadsvård som hindrar vanliga gör-det-självare att vilja prova?
– Ja, jag har dem fortfarande. Jag tror att en viss renlärighet inom byggnadsvården kan ställa till det. Idén att det finns ett enda rätt eller fel. Tröskeln för att komma in är ganska hög. Jag tror på att dela kunskap. Ju fler som utbildas, provar på och försöker, desto fler får vi över på vår sida. Under en lång period har samhället tänkt att vi inte behöver byggnadsvårda, men nu inser vi ju att det är fel.
Vad tror du byggnadsvård betyder för den som ännu inte är så insatt?
– Jag tror att det finns ett populärt missförstånd om att byggnadsvård är att skapa en 1920-talsstil. Som att det är ett byggnadsvårdsfacit. Med tanke på resurshushållningen tror jag istället att vi alla behöver jobba mer med att ta hand om det som redan finns, snarare än återställa allt till en historia som kanske inte ens är korrekt. Vi kan inte köra över vår historia men inte heller radera en samtid.
Vilka tankar och idéer från byggnadsvården sprider du gärna vidare?
– I ett av de senaste avsnitten av filosofiska rummet i P1 sa de »bekvämlighet kan misstas för lycka«. Det har hängt kvar hos mig. Vi tror vi blir lyckliga av att snabbt måla om en vägg eller riva ut ett kök. Men mycket blir faktiskt härligare och mer sinnligt på djupet om man får kämpa lite. Jag gillar att jag inte alltid sitter i förarsätet i byggnadsvårdsprocessen. Färgen torkar inte som jag vill eller jag hittar inte den perfekta biten när jag bygger något av återbrukat material. Men det blir något annat istället. Jag får liksom bara hänga med.
När får vi se dig som programledare i ett lappa och laga-program med byggnadsvårdsprofil?
– Det vore kul! Jag har faktiskt pitchat in det för flera kanaler, men vi får väl se. Det sorgliga är att det som är bra för miljön och själen finns det ofta inte så mycket pengar att tjäna på. Vi kanske får skapa en tittarstorm för att få det att hända?
Om konventet
Konventet genomfördes 21–23 september i Mariestad och lockade 550 engagerade byggnadsvårdare. Deltagarna medverkade i över 120 olikaföreläsningar, workshops, seminarier och samtal.
I anslutning till konventet anordnades också Byggnadsvårdens marknad som ännu en gång lockade många kunniga utställare inom byggnadsvård och ekobygg.
Byggnadsvårdens konvent anordnas vartannat år och nästa tillfälle infaller 2024. Vill du ha mer information och se årets program? Besök byggnadsvardenskonvent.se
Josefina Fogelin, redaktör för Byggnadskultur.
