Vasstaken blev på 1800-talet i vissa regioner en ersättning för halmtaken, som genom nya tröskningsmetoder nästan försvann.
En sådan region är området vid Hornborgasjön i Västergötland. Men även vasstaken hotades så småningom av utrotning.
Genom ett byggnadsvårdsprojekt har man nu återupptagit vasstäkt och vasstaksläggning i hornborgabygden.

Jordbrukets förändringar under 1900-talet t.ex. nya tröskningsmetoder innebar bland annat att tillgången på halm för taktäckning minskade. Därtill kom att försäkringsbolag och andra förordade nya och brandsäkra takmaterial. Därmed förändrades också förutsättningarna för halm som takmaterial. I några regioner överlevde stråtaken, ibland tack vara att halmen ersattes med vass. Ett sådant område finns vid Hornborgasjön strax väster om Billingen i Skaraborgs län. Sjösänkningarna i slutet av 1800-talet bidrog till att tillgången på vass blev god. Vassen användes som djurfoder, taktäckningsmaterial och vid tillverkning av vassmattor. Vassen kom på så sätt att bidra till ekonomin för de småjordbruken och en del bönder slog sig också på att lägga vasstak.

I början av 1990-talet lades och underhölls de flesta stråtak i stort sett av en enda man« en hantverkare som närmade sig åttioårsåldern och inte längre åtog sig större arbeten. För att kunna bevara taken och hålla tekniken och traditionen levande krävdes därför att yngre hantverkare tog sig